Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steenstrup, vore folkeviser fra middelalderen
55
genom en undersökning uf 1500- och 1600-talens visböcker afskilja
de nya, senare tillkomna elementen från de gamla, eller med andra
ord, hans afsikt är att visa, huru medeltidens ballad en gång såg ut.
*Vore Lærde — säger han i förordet — og dernæst vore Digtere,
som jo dog idelig ty til hin evig rindende Kilde, have, sora det
förekommer mig, ikke ret faaet Øiet aabent for, hvorledes den gamle, i
Naturlighed og Simpelhed endnu uovergaaede Visestil ser ud. Naar
vi dog diers lægge saa stor Vægt paa at finde den rette Tidskolorit,
hvorfor skulle vi da sammenblande de Sange, som bleve sungne paa
Renaissancetidens Herregaarde, med dem, der løde paa Middelalderens
Ridderborge?»
Författaren fäster sig först vid folkvisans egenskap af att vara
en dansvisa, en dikt sjungen af en försångare inför en samling män
och kvinnor, hvilka i högtidlig takt »trådde» dansen.1 »Hvorledes —
frågar författaren — begyntes Dansen? I Ditmarsken skete det ifølge
Neocorus saaledes, at en Forsanger traadte frem med Drikkekar i
Haanden og begyndte. Efteråt han havde sunget et Vers, gjentoge
alle de Församlade dette, hvorpaa han sang et nyt Vers, som
lige-ledes blev gjentaget. Nu sprang en Anden frem, der vilde som
Fordanser fore Dansen: han tager Hatteu i Haanden, danser sindigt rundt i
Værelset, i det han opfordrcr de øfrige til at danse med og ordne
sig i Række. Ligesom Fordanseren retter sig efter Sangen, saaledes
rette de øvrige Dansende sig nøiagtigt efter Fordanseren, og en saadan
er i Stånd til at føre endog to Hundrede Dansende. Vi have
aaben-bart en Skildring af det Samme i vore Folkeviser.
Hvem er den Ridder, der Dansen for trrcder?
hvem er den, over de andre kvæder?»
Detta sätt att föredraga visan har, såsom Steenstrup visar, äfvep
invärkat på framstnllningsformen. Ehuru strängt episka till hela sin
anläggning, börja de äldre visorna vanligen med en eller två rent
lyriska strofer, som anslå visans grundton och i hvilka omkvädet
oftast finnes inflätadt. Dessa strofer äro vanligen på ett annat
versmått’ än den följande dikten, och först efter dem vidtager den egent
liga berättelsen. »I hvert Fald — säger författaren — udviser denne
Begyndelse klart, hvorledes Viserne ere blevne foredragne. Mellem
Indledningsverset og de følgende Vers er der en bestemt
Modsæt-ning, der i formel Henseende fremtræder ved at Rythraen ofte er en
hel anden, og hvad Indholdet angaar, ved at Begyndelseverset er
lyrisk, inedens den følgende Vise er berettende...... Her er altsaa
Indledningen til Sangen eller Dansen; Sangeren staar frem med sit
Sølvkar i Haanden, han anslaar Tonen og indbyder til Deltagelse,
der klinger os noget i Møde som de bekjendte første 35 Takter af
Aufforderung zum Tanze. Og den Steraning och Tone, som han har
’ Till de källor, som författaren bär anför, hnde han muhundu kunnat löggu
ännu en, hvilken innehåller någro ej oviktiga uppgifter om den medeltida dunsen
i norden, nümligeu Olaus Magnis bekanta etnograf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
