Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
öevebs1kteb och gbanskninsab
Slående riktig synes mig ock Steenstrups förmodan vara, att
visan om den högmodiga Bengjerd diktats först mot medeltidens slut
såsom en direkt motsättning mot Dagmarvisorna. Dessa sistnämda
däremot är Steenstrup böjd att anse såsom i det hela historiskt trogna.
»Viserne — säger hau — om Dronning Dagmar kunne ikke kaldes
samtidige. En samtidig Digter vilde ikke have gjort sig skyldig i
en saadan Feiltagelse som at lade Knud være Dagmars Søn. Men
der lever endnu i Viserne saa inegeu Kundskab om de sande Forhold,
saa inegen Stemning fra Valdemarstiden, at man næppe tør sætte dem
længere ned i Tiden end en eller to Menneskealdre efter Dronningens
Død.» Såsom ett intressant tillägg härtill fogar Steenstrup en
undersökning om Valdemars förhållande till Esbern Snares unga enka.
Anda från reformationstiden hafva historieskrifvarne uppgifvit, att
deras son Knut födts 1211, således kort fore drottning Dagmars
död. Såsom Steenstrup här visar beror denna uppgift på ett
miss-forstånd. Knut föddes troligen redan före konungens giftermål, och
därmed bortfaller ock det enda skäl, man haft för konungens
förmodade otrohet mot sin gemål.
Skarpast yttrar sig Steenstrup om den bekanta visan om
Valdemar Seirs fångenskap. Under det att Jørgensen anser, att den i
det hela hör »utvivlsomt fra Samtiden», stämplar Steenstrup den såsom
»en i sene Tider fabrikeret Vise», och efter genomläsningen af
Steen-strupB föregående mästerliga skildring af den äkta folkvisans skilnad
från den »lavede*, kan man ej annat än obetingadt ställa sig på hans
sida, så mycket mer som visan historiskt sedt »bringer ingensoinhelst
Oplvsning, der tyder paa en Kundskab, som allene Samtiden kunde
have», men däremot vimlar af historiska misstag. I hvarje fall synes
Steenstrup hafva rätt, att denna visa »fortjener ikke at sættes i Klasse
med andre historiske Viser, og knap nok med Middelalderens Viser
i Alinindelighed. Ilens Pläds er nærmest ved den Art Poesi, som
repræsenteres af Rimkrøniken og af de rimede Romaner.»
Därmed har författaren nått fram till de visor, rörande hvilka
de tvifvelsutan bästa förarbetena finnas gjorda — balladerna om Marsk
Stig. I sin upplaga af dessa uttalar Grundtvig den åsikten, att den
i ästetiskt afseende så ypperliga redaktionen i Karen Brahes
foliohandskrift (Grundtvigs A) »giver os den hele Vise i saa ren og
oprin-delig en Form, som vel nogen af vore gamle Viser er kommen til
os i.» De öfriga redaktionerna äro enligt Grundtvig endast mer
eller mindre fullständiga fragment af den ursprungliga visan; det ena
fragmentet behandlar en episod, det andra en unnan. »Jeg antager
nemlig — skrifver Grundtvig — at Kvädet om Marsk Stig vel
op-rindelig har udgjort et Hele, men at dette fra förste Færd har delt
sig i en Række uf Afsnit, af hvilke hvert for sig besad en delvis
Selvstasndighed, men som dog alle fulgtes ad i det mundtlige
Foredrag. Det hele Kvad var vistnok fra først af en Del lrengere end
vor Opskr. A, og der har da været en ydre Träng, baade hos
Sange-ren og hos hans Tilhørere, til at gjøre nogle Standsninger i
Foredraget. Disse Ophold faldt ined en indre Nødvendighed saminen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
