Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steenstrup, vore folkeviser fra middelalderen
63
Men historiskt troget kan detta näppeligen vara, ty i så fall skulle
Jens Grand, som värkligen tyckes anspela på, att konungen mördats
under något mindre hedrande kärleksäfventyr, svårligen hafva tvekat
att framdraga ett så tacksamt argument mot sin hatade fiende.1 Jag
kan således icke fullt instämma med Steenstrup, då han såsom
resultat af sina undersökningar förklarat, »at Viserne vel ikke give den
historiske virkelighed, men dog heller ikke afvige længere fra den,
end at vi godt kunne tanke os dem digtede i de nærmeste Aaringer
efter Mordet». Den ypperliga visan i Karen Brahes foliohandskrift
(A) kan enligt min mening svårligen vara diktad före 1400-talets
början; långt ifrån att, såsom Grundtvig menade, stå urformen
närmast, utgör den snarare det i ästetiskt afseende mest fulländade
resultatet af hela den föregående diktningen om Marsk Stig.
Samtidig med själfva händelsen är väl blott den såsom G citerade dikten;
äfven de älsta af de öfriga måste hafva diktats åtskilliga årtionden
senare, och de flesta tillhöra väl i sin ursprungliga form 1300-talets
slut. Hvarken Jørgensen eller Steenstrup vilja väl anse alla visorna
såsom fullt samtidiga, och båda eller åtminstone den förre ser i den
stora Marsk-Stigvisan »højdepunkten af middelalderens folkelige
Digt-ning, det er højdepunkten lige för dens hurtige forfald», genom hvilka
ord Jørgensen förefaller att vilja stämpla denna ballad såsom en
tämligen sen dikt. Skilnaden mellan den mening, som jag här sökt
förfäkta, och den, sora återfinnes hos Steenstrup och Jørgensen, är
därför kanske ej så stor och ligger till en del måhända blott i uttrycken,
men å den andra sidan tyckes mig Steenstrup dock vilja gifva
Marsk-Stigdikterna en i det hela högre ålder och ett mera historiskt
underlag, än man enligt min tro är berättigad att tillmäta dem.
Betydelsen hos Steenstrups undersökning ligger för öfrigt icke i
denna totaluppfattning af Marsk-Stigvisornas genesis, utan i en följd
af enskilda anmärkningar. Om hans, som jag tror, berättigade
gensaga mot Bugges Sibike-teori har jag redan talat. Men om
Steenstrup således anser sig böra förneka, att den stora Marsk-Stigvisan i
denna punkt lånat sitt motiv från en främmande dikt, är han
däremot böjd att i en annan episod se ett dylikt lån — jag afser den
fantastiska skildringen af Eriks äfventyr med skogsnymfen strax före
mordet. Steenstrup påpekar här likheten mellan denna episod, hvars
skaplynne så starkt afviker från visans i öfrigt så historiska ton, och
Saxos framställning af sagokonungen Hotherus historia. »Det er
imid-lertid — säger han — ingenlunde min mening at ville paastaa, at
Visen har laant af Saxo; jeg vil kun pege paa, hvorledes aabenbart et
gammelt Motiv er blevet benyttet af Digteren, men rigtignok paa en
saa genial Maade, at det er blevet hans Eiendom». Vidare syssel-
1 Man köade ja tänka sig sagans utveckling på följande sitt. De fredlöse
utspridde, att konungen dödats i ett skamligt kärleksäfventyr (Jens Grand). Däraf
uppstod senare (annal. lubic. 1324) den åsikten, att lian pä grund af sin osedliga
vandel dödats af sina birdmnn. Då slntligen Marsk Stig fattades säsom den enda
mördaren, blef det ban, som dräpte Erik Glipping, därför att denne förfort hans
hiiatrn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
