Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’3
vägnar, en i själfva verket rent af orimlig kompetens, så förfaller hela
spörsmålet om huruvida i akten finnes något som motiverar eu sådan
rätt. Härmed är det fjärde spörsmålet besvaradt, och på samma grand
äfven det femte.
Om de i akten såsom beseglande nämdes ställning till
densamma och kompetens samt uttrycket därför i dokumentet är i
af-handlingarne och i det föregående af mig gifven en tydlig och
fullständig förklaring, som vid denna sista punkt icke behöfver
upprepas, men jag anhåller att nu vid svaromålets slut få göra en
anmärkning, framkallad af ett faktum, hvilket konstant trädt mig till
mötes i denna hr Erslevs skrift. Hr Erslev angifver såsom sin
uppfattning, att koncipisten velat vid aktens uppsättande affatta ett
vittnesbörd. Detta är icke exakt. Vi skola återgå till den deklaration,
hvarmed hr Erslev öppnade striden. Däri säger hr Erslev att, när
Paludan-Muller »udtalt, at det (unionsdokumentet) kun er et
vidnes-byrd, udstedt af troværdige mænd om de Betingelser for en nordisk
Förening, hvorom man var blevet enig paa mödet i Kalmar», så har
han »utvivlsomt ret», och detta uttalar hr Erslev »for strax at klare
standpunkterne». Jag har således rättighet att hålla mig till denna
deklaration. Hr Erslev har emellertid i sin sista skrift icke på ett enda
ställe vid ordet »vidnesbyrd» vidfogat »ihin». Det är dock sjelfva
hufvudordet. Att säga om en akt, att den är ett vittnesbörd, är
icke detsamma som att säga, att den är blott (kun) ett vittnesbörd.
Skall detta försvinnande af ordet »Jbun» i denna spörgsmålsskrift vara
en »indrömmelse», så är den visst icke tillräcklig, men den är ganska
stor. Jag antager på förhand, att hr Erslev icke medgifver detta,
utan fasthåller det för honom ödesdigra ordet. Han kan naturligtvis
icke hafva velat helt oförmärkt escamotera bort det. Men i allt fall
är det oförsiktigt, att hr Erslev allestädes i denna skrift utelemnat
detta högviktiga ord, sedan han så högtidligt fastslagit det i sin förra
skrift, alldeles som Paludan-Müller i sin för hr Erslev kanoniska
afhandling (»Lex quam vocant Unionis, ni hit est ni si scheda chartacea,
testimonium septendecim senatorum» etc.)
g) »Hr Rydberg har, säger hr Erslev, endnu i 1890 sagt om
tydningen af Kalmarbrevet som et vidnesbyrd, at det er ett i grund
och botten falskt påstående’.» Till och med i dessa ord kominer icke
sanningen till sin rätt. Det är om påståendet att Kalmarbrefvet är
blott (kun) ett vittnesbörd, som jag uttalat denna förkastelse och jag
vidhåller den,1 liksom den äfven drabbar påståendena, att de
beseglande blott vore att betrakta som trovärdige män och att dokumentet
skulle vara ett vittnesbörd om att man på Kalmarmötet kommit till
enighet, hvilket vederlägges af dokumentets beskaffenhet, särdeles
dess besegling, andra af mig anförda skäl att förtiga.
h) Hr Erslev måtte väl icke tro, att jag under det jag skrifvit
dessa sidor, ett enda ögonblick tänkt, att han skall finna mina svar
1 Hr Erslev gom visat sig noga med att ordet pA det heta framför uttrycket
de förnämste skulle af mig beständigt npprepas, anser sig kunna i hela denna Hin
■ista skrift utelemna ett verkligt hufvudord i kontroversen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
