Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN DR MIN LEFNAD
15
vi trodde vara en skapelse af honom ensam, och det ansågs ej
otroligt bland oss löjtnanter och kornetter, att han skulle blifva
den andra Gustaf Vasa. Truppen kallade honom general, och
vi ansågo honom i rang öfver fältmarskalken. Vid Grans
gästgifvaregård hölls det andra krigsrådet med avantgardets
officerare, mest subalterner (Adlersparres ordspråk, »bara löjtnanter»,
var redan i våra munnar). Här mötte major Björnstjerna med
underrättelse om ryssarnes öfvergång af Ålands haf, och det
öfverlade8, om vi ej genast borde marchera på Grisslehamn,
hvilket var vår allmänna mening, då underrättelse- ankom,
att endast några kosacker varit i land och genaBt återvändt;
hvarpå vi anträdde marchen till hufvudstaden. Näst sista
natt-qvarteret intogs af oss husarer vid Stäke, Ugglas’ egendom, der
vi ganska illa emottogos. Vi erbjödos knappast eld och erhöllo
ingen mat; för att hämnas reqvirerades af inspektorn alla
ljus-dankar som funnos, tillräckliga att dermed eklärera huset öfver
alla väggar och fönster.
Vid Hagalund concentrerades först vår styrka och vi, som
under marchen haft tëten, fingo nu sluta till queuen.
Det var under denna defilering jag öfverenskom med mina
kamrater att aftaga armklädet, som betecknade en konungs
lyckade usurpation, då Gustaf III 1772 gäckade sina medhjelpares
fortroende till konungens löfte att reformera, men ej förgöra den
konstitutionella friheten. Jag påminnte mig, att det var min
duperade farfar, som, vid tillfället befälhafvare näst konungen, knöt
näsduken om sin arm och ropade åt folket: »Den sotn är Gustafs
vän, gör som jag». Nu var jag en bland de första, om ej
bestämdt den förste, som aftog denna bindel, och då vi under arméen»
defilering visade de förbitågande officerarne på vår ann, afryckte
de allmänt sina armkläden. Dessa blefvo väl sedan åter burna
i följd af ordres, men aflades snart genom allmän förordning.
Under denna defilering bemärkte jag bland en husarsqvadrons
afmarcher, en gammal studentkamrat, hvilken jag senast sett
såsom pensionär hos prosten Rosenstein i Kumla, och fick snart
veta, att han, grefve C. G. Löwenhjelm (numera
generalbefäl-hafvare och serafimerriddare), rymt ur sin pension och tagit plats
som volontär för en ledig nummer i ryttmästare v. BöhnenB
sqvadron.
Anblicken från arméns queue i Kungsbacken öfver den långa
Drottninggatan var sublim: den var fylld af bajonetter och fanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
