Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN DR MIN LEFNAD
31
Föreningen såsom frivillig torde blifva en säkrare grund för den
nya konungastammens fortplantande under de stormar, som kunna
hota densamma. Norge af Sverige inkräktadt skulle må hända
snart nog taga tillfället i akt att bryta föreningen och dymedelst
bereda båda rikenas undergång, mera rådfrågande sin stolthet
(nationale følelse) än klokhetens bud. Denna »følelse af Norges
gamle hæld», som städse åberopas af norrmännen, är visserligen
att respectera hos massan, ja hos hvarje individ, men den får ej
ensamt leda lagstiftarens beslut, ej villa dess åskådning af
närmaste framtiden. Hur kan väl den minsta eftertanke, den
ringa-Bte kännedom af Norges tillgångar, gilla idéen af landets politiska
oberoende? Ett prof uppå, huru långt følelsen kan missleda i
politiken, är den anmärkning, som jag hört major M. med andras
bifall göra, att svenskarne åsidosatte sin nationalitet, då de valde
en thronföljare utan frändskap med gamla konungahuset eller
någon furstlig stam, derigenom Sverige skulle hafva betydligt
minskat sin vigt i den politiska vågskålen.
Skulle verkeligen hos norrmännen finnas denna krassa
roya-lism, som nekar förtjenstens legitimitet? Är denna
regenthyll-ning ett foster af okunnighet om den nya statsrätten? 10
Det borde ej vara svårt att upplysa norrmännen om den
slags förbindelse de äga till Danmarks konungar, som så
styfmoder| igen behandlat Norge och slutligen offrat detsamma åt
anarkiens vådor. Kärleken till detta konungahus bör snart
afsvalna och norrmännen med tillgifvenhet fästa sig vid den dynasti,
som skänkt dem den största möjliga sjelfständighet i stället att
behandla Norge som en upprorisk provins, hvartill Kieler freden
gaf rättighet. Man kan äfven hoppas, att de skiljaktigheter, som
till en början hålla de båda nationerna från hvarandra
aflägsnade, skola leda till en sammanjemkning af bådas felaktiga
con-stitutioner till ett bättre helt. Visserligen tror jag, att om
kronprinsen, utan att bevilja stilleståndet, hade med arméen framryckt
till Christiania och intagit alla positioner på denna sidan Dovre
fjell samt låtit flottan operera mot de nordliga hamnarne, så
hade Norge, utan vidare motstånd, underkastat sig Sverige. Det
hade då af båda rikena blifvit en statskropp, och oviljan för
besegraren hade nog gifvit sig, då folket blifvit upplyst om sitt
sanna intresse. Utan tvifvel veta norrmännen att uppskatta de
krigiska dygderna;’ eljest hade de icke företagit det herkuliska
arbetet att mot hela Europas beslut försvara sin sjelfständighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
