Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ør adoij h1bbinqs papper
55
smygande pamfletter saknas: utom list och förställning tillvitas
konungen personlig feghet, hvilken han särskildt raider kriget på
mångfaldigt satt skulle hafva ådagalagt, onaturliga laster, hvilka
förledt honom att nattetid stryka förklädd omkring på Stockholms gator,
bvcklad religiositet, visad omedelbart efter orgier, tillbragta i de mest
föraktliga sällskap, medan konungen, när så föll »ig lämpligt, för
tillfredsställandet af sitt praktbegär pl&ndrade kyrkorna på deras
dyrbarheter. Något nytt för den, sora känner samtidens smädeskrifter,
innehåller denna karaktäristik icke; men den visar nogsamt det personliga
bat, som besjälade författaren såväl som hans samtida meningsfränder.
Det samma kan sägas gälla de särskilda uppsatserna och
frag-mentema om riksdagarna 1778, 1786 och 1792, om de svenska
riksstånden och den svenska adeln, om den svenska dräktens införande,
om kronobrännerierna, om Gustaf III:s förhållande till vetenskap och
konst o. s. v. Några anteckningar rörande ett par af de i
konungamordet invecklade äro de enda, som äga en mera peraonlig färg.
Eljest söker man i dessa anteckningar förgäfves hvad som ger dylika
skrifter sitt egentliga värde för eftervärlden: personliga minnen och
notiser af den art, som ej återfinnas i offentliga handlingar. 1 hög
grad karaktäristiska för författaren äro dock många af hans uttalanden;
hans stil och framställning, ehuru deklamatorisk och öfverlastad, är
ganska personlig och röjer allt igenom den bildade mannen.
Framför allt är det frihetens abstrakta ideal, begreppen om
människans rättigheter och hatet mot föråldrade privilegier, som gå igen
i dessa anteckningar. Den franska revolutionens idéer äro den
historiska bakgrund, mot hvilken Ribbings hat mot Gustaf III aftecknar
sig. Utan personlig förbindelse med de franska revolutionsmännen,
hvilkas blodsdåd han längre fram lärde sig att afsky, har han, ehuru
af naturen kanske mindre en svärmare än många af hans
medbrotts-lingar, dock uppenbarligen lefvat i en exalterad sinnesstämning. Några
utdragmå anföras.
»At frihetens helgade namn», skrifver han, »skulle jag gärna vilja
tillerkänna en magisk ■ kraft; då jag hör det uttalas, eller då jag
nedskrifver det, känner jag mitt hjärta slå häftigare, och mitt blod brusa
genom mina ådror.» Högt uttalar han sin ringaktning för ärfda
ståndsföreträden och bördsfördomar: ej som svensk adelsman hade
han velat hämnas Gustaf III:s oförrätter mot rikets första stånd. Det
var ej i denna egenskap, han gjorde anspråk på sina ståndsbröders
tacksamhet för sitt deltagande i den blodiga gärningen. »Jag väntar
den af Eder, svenske riddersmän, såsom svenskar. Det är alla mina
medborgare, jag velat tjäna, och icke en viss samhällsklass. Mitt
foretag har, såsom I veten, icke krönts med fullständig framgång:
det gick som vid Österlandets talrika statshvälfningen despoten föll,
men despotismen stannade kvar. Jag vågade hoppas på en större
ära.» — »Skynda, svenska adel», utropar han vidare, »att frivilligt
uppoffra allt, som kan kallas privilegier, håll jämna steg med Edert
århundrade, kasta till marken dessa titlar, dessa sköldebref, dessa
ordensband, denna samhällsställning, som utkräfves såsom ett med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
