Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(56
strödda meddelanden och aktstycken
födt arf. Blygens att hafva någon annan än Eder själfva att tacka
för en rättighet, en social förmän, af hvad slag den vara må!» —
»Låtom oss alla», heter det på ett annat ställe, »vara lika till v&ra
rättigheter som till våra plikter! Vi voro det, då vi trädde fram
ur naturens skapande hand: låtom oss förblifva det inför den lag,
som skyddar och styr oss! Gemensamt må vi bära alla bördor,
gemensamt njuta alla förmåner; alla böra vi visa oss ädelborna genom
våra handlingar och endast hafva ett intresse: allas välgång, och en
känsla: den helgade kärleken till fäderneslandet.»
Det är ur skildringen af de svenska riksståndens historia, sora
dessa vältaliga uppmaningar äro hämtade. Af de fyra stånden, om
hvilka Ribbing på 1830-talet ännu citerar Thorilds ord: »rikets
fyra obestånd,» är det, utom hans egna ståndsbröder, företrädesvis
bönderna, som äga hans sympatier. Minst kunde prästeståndet
påräkna hans välvilja. — Gustaf III:s så illa belönta svaghet för adeln
göres till föremål för åtlöje: »Han hade en besynnerlig passion för
genealogier och gamla namn», säger han. Särskildt skämtar han
öfver Gustafs ofta upprepade skryt med sitt härstammande från
Vasahuset. »Hans moder», heter det, »brukade säga: ’Det är
besynnerligt, att min son Gustaf har så många släktingar, om hvilka hvarken
hang far eller jag hade någon aning’ . . . Det hade varit bättre,»
tilllägger han, »om Gustaf tillhört samma familj som Olof Larsson i Bie,
en upplyst och obesticklig riksdagsman af bondeståndet och, framför
allt, om han följde hans exempel, äu att härstamma från Vasarna,
hvilka bragt till världen, jämte tvänne stora män, åtskilliga dårar,
tyranner och odågor.»
De mörka punkterna i Gustaf IILs regering erbjuda mera osökta
tillfällen till andra utbrott af det hat mot monarken, som glödde
hos den unge frihetsvännen. Färgläggningen är så bjärt som möjligt.
Brännvinsmonopolets moraliska följder skildras på följande drastiska
satt: »Städernas gator och landsvägarna voro fyllda af varelser, som
genom en förnedrande druckenhet sjunkit under djurets ståndpunkt;
arbetarnas verkstäder stodo öfvergifna; det var endast krogarna som
besöktes. Flera brott föröfvades under några månader än förut på
hela år.» Förföljelser af grymmaste art, säges det, anställdes mot
dem, som öfverträdt förbudet mot enskild brännvinsbränning: »de
kastades i fängelse, ruinerades, belades med bojor och skickades till
kronoarbetskåren». — Ej mindre bjiirt skildras missbruken med
tjänst-köp och befordringar. Allting blef falt: ackordsummorna för militära
befordringar stego till förut ej anad höjd, »pager befordrades till lagmän;
man såg majorer, som ännu ej börjat få skägg, och fänrikar, som grånat
i tjänsten»; adelsbref såldes helt öppet till de lumpnaste personer. Deu
bekanta Schröderheimska pastoratshandeln tillskrifves mindre
statssekreteraren själf, om hvars personliga egenskaper Ribbing yttrar sig med
en viss välvilja, än konungen, som för sin egen och för sina
gunstlingars handkassa lade beslag på detta orättffingna gods.
Ett af dessa fragment är, såsom nämndt, ägnadt åt skildringen
af Gustaf IILs förhållande till vetenskap och konst. Konungen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
