Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
db adolf ribbings pappkr
61
ling».1 Nekas kan icke, att Ribbings bekännelse infor rätta gör ett visst
intryck af ett manligt ocb ridderligt väsen, på samma gång som dess
form fördelaktigt utmärker sig ej blott framför Ankarströms skrifter nf
»amma anledning, hvilka röja ofullkomligheten i dennes bildning, utan
äfven framför Horns, Ehrensvärds, Liljehorns med fleras mer och
mindre omogna, sentimentala och deklamatoriska utgjutelser.
För ingen torde större krafter hafva varit verksamma med
afseende på utverkandet af en lindring i domen än för grefve Adolf
Ribbing. Hans moder och hennes beundrare, baron Gustaf Macklean,
med hvilken hon tvenne år senare ingick nytt äktenskap, lämnade
inga medel oforsökta att rädda honom. Omsider den 15 augusti
afgaf hertigen-regenten den bekanta märkliga förklaringen, att han på
dödsbädden lofvat konung Gustaf, att benåda de i sammansvärjningen
invecklade till lifvet, och att Ribbings och Horns, Liljehorns och
Ehrensvärds dödsstraff på denna grund komme att förvandlas till evig
landsflykt: »börande de genast från ett förolämpadt fäderneslands gränser
afföras utan allra minsta hopp att dit någonsin mera få återkomma;
varandes dem äfven vid nu undsluppna lifsstraff förbjudet någon slag»
ansökan därom våga göra.»
Natten till den 16 augusti aflordes fångarna under bevakning till
Danmark. Tvenne af dem funno där för framtiden sitt hem, nämligen
Horn och Ehrensvärd; Liljehorn tillbragte större delen af sina
återstående dagar i norra Tyskland. Ribbing gick växlande öden till
mötes, och det dröjde länge, innan han under sin långa återstående
vandring fann en varaktig stad.
• •
•
Efter någon tids vistelse i Köpenhamn styrde Ribbing sin färd
till Paris, men åsynen af skräckväldet blef äfven honom, den ifrige
frihetsvännen, outhärdlig. 1793 finna vi honoro i Schweiz, och i ett
bref till sin frände Knut Kurck uttrycker han sin fägnad att hafva
sluppit ifrån »de blodtörstiga och därtill slafviska vordna fransoserna,
som träla under den grufligaste despotism och hafva förvandlat sitt
gudomliga land i en blodsölad bödelshåla, alldeles inhabitable för en
frihetens och mänsklighetens vän.» I Schweiz tillbragte Ribbing sin
tid angenämt i sällskap med sin moder och baron Macklean, nu hans
styffader, och mottogs gästvänligt på Coppet hos den berömda
författarinnan M:me de Staël. Han vistades där tillsammans med
Benjamin Constant och Math. de Montmorency, den sistnämnde
liksom Ribbiug en frihetsvän, som flytt undan frihetsyrans följder.
Ribbing räknades snart bland M:ine de Staels många beundrare, och
det synes, som om hans beundran ej varit af uteslutande platonisk art.
Det var hon, som gaf Ribbing namnet »le beau régicide», under hvilket
han efter några år syntes i Paris’ salonger. Med henne underhöll
han länge en liflig brefväxling, och den dag kom, såsom vi skola se,
’ Se Nordins dagbok, sid. 237, L. v. E:s minnen II, 186.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
