Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ub adolf ribbinq8 papper
För sin moders penningar köpte Ribbing egendomar. Han var ägare
till »slotten» Brunois i Loire-dalen, Villers-Hellon nära Villers-Cotterets
och Quincy. De båda förstnämnda såldes snart, men länge bodde han
omvexlande på Quincy och i Paris. »Det lugna och tillbakadragna
lif», skrifver han 1816, »som jag fört under så många år, skild från
hvarje politiskt meningsutbyte, sysselsatt med att fredligt sköta mina
trädgårdar, åkerfält och vingårdar, hade icke kunnat skaffa mig en
enda fiende, och jag kunde räkna på några goda och trogna vänner.»
Ett afbrott i denna lugna tillvaro gjorde SibbiDgs besök i
Sverige 1809. Eevolutionen detta år hade gjort de styrande
fördragsammare mot antigustavianerna. Oaktadt hotelsen om lifsstraff t. o. m.
for en ansökan af de landsforvista att få återvända, erhöll Ribbing
till-l&telse att besöka sin moder på hennes egendom Ström, belägen i
Bohuslän. Ännu i början af 1810 fortsatte han, enligt sitt eget
uttryck, sitt »fredliga lif i Bohusläns berg», men kort därefter lämnade
ban för alltid fäderneslandet. Han återsåg aldrig sin så högt älskade
moder. Hon afled i början af 1813. I rörande ord klagar han öfver
att ej hafva kunnat bringa någon tröst åt hennes sista dugar och
bereda några ögonblicks glädje åt slutet af det lif, »som han så mycket
bidragit att förbittra».
Tanken att få återväuda till Sverige sysselsatte under åren 1812
—15 lifligt Ribbings sinne. På trappsteget till Sveriges tron stod
numera revolutionens son, »le généreux Béarnais, le futur Henri de la
Suède, sorti du pays et, je soutiens, de la race du grand, du bon
Henri de la France», såsom Ribbing nämner kronprinsen af Sverige
i ett af sina bref till madame de Staël.’ Hon vistades, såsom
be-kaut, 1812 i Stockholm, predikande sitt korståg mot Napoleon; på
hennes inflytande öfver sin snillrike landsman trodde Ribbing sig kunna
räkna, och i spirituella bref anropade han, med minnet af gamla
förbindelser, henne att utverka tillstånd för honom att återvända. Äfven
hans moder, sedan vistelsen i Schweiz bekant med den snillrika
författarinnan, förenade sina böner med hans.2 I hofkanslären
Wetterstedt, gift med en släktinge till Ribbing — grefvinnan Wetterstedts
mor hette Taube och var hans kusin — väntade han finna en
förespråkare. Löften om att ej blifva glömd synas ej hafva uteblifvit,
åtminstone om att i svensk tjänst finna användning; men det staunade
vid obestämda forespeglingar. När kronprinsen af Sverige och
Wetterstedt 1814 vistades i Paris, hoppades Ribbing, synes det, att kunna
utverka en förändring i sitt öde; men han lyckades ej sammanträffa
med någondera. Wetterstedt, så väl som andra svenskar i officiel
ställning, undveko honom, såsom helt naturligt var under dåvarande
förhållanden. Bittert klagar Ribbing i sina bref öfver Wetterstedt, på
hvars vänskap han trott sig kunna räkua, och som han vid dennes
första besök i Paris »infört i societeten». Ännu 1816, sedan Norge
blifvit förenadt med Sverige, dyka planerna att återvända till norden
1 Se Brinkmanska Ark. II, 243.
J Se ibm, sid. 248 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
