Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
västerbotten och ryssarne 1714- 1721
263
tillfälle visade dock några bönder prof på manlighet. Enligt
landshöfdingens berättelse om tilldragelsen hade landtmajoren
jämte några få bönder fattat stånd i en bondgård och därifrån
nedskjutit några och tjugu man af fienden, men sedan gården
antändts, nödgades de hugga sig igenom och undkommo.
Därefter stod nu emellertid gränsen öppen, enär hvarken fourage
eller proviant, fanns på platsen att erhålla och allmogen var
alldeles »fördärfvad och utblottad».
En liten framgång hade dock svenskarne snart därefter vid
ett dylikt kosackernas angrepp d. 7 mars mot bönderna
samlade till gudstjänst i Torneå kyrka. En borgare från staden
anförde allmogen, som gaf eld på fienden, då denne strax drog
sig tillbaka, kvarlämnande åtskilligt af sitt under vägen tagna
byte. En vecka därefter återkommo de till Kemi, nu
omkring 600 man starka; under vägen sågo de talrika spår af
skidor inåt skogen och följde dessa efter någon tvekan, men
blefvo här angripna af 120 på lur liggande bönder från Torneå
socken, då de skyndsamt vände om, men på Kakamaån ansattes
af ett lika antal Kemi-bönder; med betydlig manspillan flyktade
de då och förföljdes intill Kemi kyrka, lämnande efter sig ett
rikligt byte af hästar och penningar.
Härefter föreföll icke något anfall på gränsen förr än vid
förevarande års slut. Ryska trupperna drogos bort ur
Österbotten och blott några hundra kosacker kvarlämnades. Dessa,
sem i allmänhet visade sig mycket roflystna och grymma, voro dock
föga böjda för att inlåta sig i någon strid, där de möttes af ett
allvarsamt motstånd. Också förklarade sig vid ett tillfälle
allmogen väl vilja hålla stånd mot kosackernas anfall, men
däremot icke kunna motstå de ryska dragonerna.
Svårigheten att underhålla de finska trupperna och deras
hästar gjorde sig alltmera kännbar. Landshöfdingen skrifver om
hötillgången i länet d. 14 april 1715, att där »alldeles intet hö
funnes att tillgå till arméens behof», och, om hästarna längre skulle
kvarhållas inom länet, »vore ingen bonde, som hade så mycket
hö kvar, att han kunde framföda en ko till sommaren.» På
följande sätt utlåter sig landshöfdingen om ställningen i länet
i en senare skrifvelse af d. 18 maj:
»Uti hvad svårighet och nöd detta arma och lilla Västerbottens
län stannat, sedan det med de finska truppernas underhållande ifrån
september månad sistl. öfver förmåga blifvit besväradt, hafver genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
