Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
b. w. b.
skrifvelse jag underd. några gånger berättat; nu är till detta
manskaps uppehälle intet mera att tillgå, sedan bonden utgifvit all sin
spannmål och slaktat merendels sin boskap, och hvad ännu deraf
behållet är, finnes så magert och uthungradt, att den intet till spis
tjänar, utan följer härpå visserligen arméens och landets totala
undergång, där som E. K. M. intet skulle allernådigBt behaga förordna att
ifrån andra län någon spannmål och proviant blifver skyndsamt hitförd.
Till följd af brist på utsäde, förmäler landshöfdingen vidare,
komma inånga åkrar inom länet att under sommaren stå osådda,
likasom fisket, som eljes skulle utgöra allmogens bästa utkomst,
icke kunde brukas, då intet salt funnes att tillgå till följd af
osäkerheten för fienden i sjön, hvadan det för länet vore högst
angeläget att några bevärade fartyg uppsändes för att betäcka
sjösidan, skydda de seglande och hindra fientligt infall i landet.
Länets förmåga att bära bördan af de finska truppernas
underhåll blef med hvarje dag, som gick, allt mindre.
Landshöfdingen skrifver härom till regeriugen d. 30 aug. samma år,
hurusom, sedan dessa nu inemot 11 månader stått i länet,
allmogen blifvit så utmattad, att den intet mäktat utgöra sina
utlagor; »där uppbördsmännen tillförene vid höstuppbörden kunnat
inbekomma några 1,000 dr och en kvantitet victualier af smör
och fisk, hafva de nu i höst icke kunnat infå öfver några 100
dr och ganska litet mat persedlar.» Som ingen tillförsel från
andra landskap afhörts och inga ordres ankommit om truppernas
afmarsch, hade landshöfdingen anställt undersökning om huru
länge tillgångarna i länet kunde räcka till för dessas underhåll
och hade ansetts, att de ännu högst 2 månader kunde lifnäras,
hvarom landshöfdingen ville underrätta, på det ej genom bristande
tillförsel soldaten skulle gå under. På samma gång förfrågar
sig landshöfdingen, huruvida allmogen, borgare och präster skulle
med tvång tillhållas att aflåta af hvad de ägde till att
försträcka för arméens behof eller om de skulle erhålla
penningebetalning emot varornas leverering. Tillika anföres länets
ytterligare olägenhet genom några frostnättar, som förstört den
ymniga årsväxten, hvarföre, »om ej länet vid militiens
underhållande blefve understödt, det måste med soldaterna gå under.»
Allmogen fördrog i allmänhet tåligt och resigneradt de
tryckande bördor, som militiens underhåll kräfde. Stundom visade den
sig dock mera trotsig såsom särskildt i Öfver-Torneå socken. Ann-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
