Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
B. w. b.
med nödiga klädsorter kände blifva försedda.» Landshöfding
Grönberg uppger antalet hästar denna kavalleriafdelning medförde
till blott 60, en del icke ens värda fodret. Samtidigt med
ankomsten af detta rytteri till Luleå var det kosackerna utförde
sitt ofvan nämnda plundringståg till Neder- och Öfver-Kalix.
Den 25 dec. bröt öfverstelöjtnant v. Essen upp från Umeå med
sina tvenne kompanier af österbottniska regementet om 300 man,
men ännu d. 10 jan. hade de icke hunnit avancera mera än 2
mil »för folkets nakenhets skull.» Efter ännu fjorton dagar hade
de blott tillryggalagt en vägsträcka af 8 mil; nu hade de dock
erhållit en del beklädningspersedlar, som dock voro »likare
tiggarekläder än att de emot någon betalning skulle estimeras.»
Landshöfding Grönberg uttalar sig i en sin relation klandrande emot
befälet för denna långsamhet, som ju dock har sin förklaring
i manskapets bristande utrustning. Fienden gjorde emellertid
å nyo infall i Kalix, medan den finska kavalleriafdelningen
stod i Råneå med endast 25 dugliga hästar och v. Essen med
sina 2:ne kompanier d. 27 jan. hunnit till Piteå.1 Yid en
rekognoscering in i Kalix socken observerades där ännu den 3
febr. ett parti kosacker om 100 man. Vid de föregående anfallen
hade bönderna gjort motstånd, men nu, då de ej heller fingo
något kraftigare understöd af den ordinarie militien, var all
motståndskraft bruten så hos Kalix som Torneå allmoge, hvadan
»bönderna», såsom v. Essen d. 10 febr. skrifver ifrån Luleå, »så
snart fienden dein ansatte, togo sin flykt till skogen och sedan
intet voro tillsammans med någon postering.» Sedan emellertid
kustsocknarna intill Råneå voro utplundrade och kosackerna
kommit i kontakt med den ordinarie militien, drogo de sig tillbaka
till Österbotten, närmast till Seiskari, en ö 2 mil från Torneå,
där de hade sitt egentliga tillhåll och upplagsplats för sitt rof.
»En hel hop folk hafver fienden», skrifver v. Essen, »under denna
retour på öarna och vägarne, där han framfarit, dödat.» Deras
återgång var dock nu så allvarligt menad, att de i Torneå till
och med uppbrände sina skidor och det hö, som de icke kunde
medtaga. Härefter förekommo ej vidare några anfall ifrån
Torneå-sidan, ehuru man ständigt var i fruktan därför.
Vintern i Västerbotten år 1717 var intill februari månad
blid, hvilket ingaf landshöfding Ramsay hopp om att vara tryggad
1 Under marschen hade 9 man förfrnsit sina fötter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
