Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
SAMUEL KIKOHBLS BESA 1 8VERIQE 15 86
fick jag fatt honom och förde honom vid tygeln till härberget.
Vi hade nu rest 4 mil från vårt förra nattläger.
Malmö (»Elnbogen») är hufvudstad i Skåne, en liten men
tämligen befäst stad, belägen tätt intill sjön. Staden har förut haft
god handel, beroende på den sillfångst, som där varit, men som nu
drifs i Marstrand (»Mastrand») i Norge (»Nordwögen»); ännu fångas
något litet sill, men intet jämförligt med fordom; det är ett
särskildt Guds straff, att sillen gått förlorad. I Malmö måste jag
ligga stilla i tre dagar, ty det var motvind att komma öfver till
Köpenhamn, som ligger 4 sjömil därifrån. För att fördrifva tiden
beslöt jag probera min nya häst och rida ut på fältet. Då jag
nu fört honom sadlad ur stallet, kunde jag icke sitta upp ensam,
utan måste inan hjälpa mig. Innan jag satt riktigt i sadeln,
började hästen springa, så att jag icke kunde hålla in honom.
Han sprang upp på en gödselhög och gick öfver med mig, så att
jag störtade på nacken, hvilket jag väl lär känna i flera dagar;
det var en min lycka, att jag fallit så mjukt. Nu hade jag nog
af hästen, och var det den första och sista gången, som jag satte
mig upp pä honom, emedan han var alldeles vild och otämd, som
hästarna i Danmark pläga vara. Han var likväl ett vackert
exemplar till häst.
Den 13 blef vinden så god, att åtskilliga fartyg afseglade.
Jag och min kamrat inskeppade våra hästar, och under det jag
gick upp till tullhuset för att betala tull för hästarna samt innan
jag hann till hamnen, hade fartyget afseglat. Jag trodde nu att
jag förlorat båda mina hästar, liksom jag förut trodde att jag
var af med den ena, då han slet sig lös på fältet, ty nämnda
kamrat var utan pengar och jag hade försträckt honom 5
riksdaler; dessutom hade han rymt för skuld; dock visade han sig
i denna sak ärligare än jag trott honom. På ett annat fartyg
kom jag i sällskap med 30 personer, bestående dels af kvinnor,
dels af män, hade en mycket god vind och kommo på mindre än
3 timmar till Köpenhamn. Där hade jag länge att leta, innan jag
träffade min kamrat med hästarne. Så snart jag funnit de
senare, sålde jag dem till en köpman, som köpte dem af mig
för 24 riksdaler eller lika mycket, som jag gifvit för dem, och
hade jag ridit eller åkt med den ena väl 120 mil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
