Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
ÖFVBR8IKTER OCH GRAN8KNINQAB
(ge Svenska Riksdagsakter, utgifna af E. Hildebrand, II, 8. 346—
46) till de danska riksråden och af desses svar, Helsingör d. 7 mars
s. å. (se Resens krönika s. 223) samt af Fredriks bref af samma
dag till Johan (se Westlings anf. arbete s. 61) framgår, att det
här ej är fråga om krigsomkostnaderna i allmänhet, utan endast om
danska krigsfolkets besoldning, som Sverige enligt Roskildefördraget
skulle betala från den 6 aug. 1568, tills freden blifvit ratificerad.
Fredrik II medgaf dock denna eftergift endast på det vilkoret, att
»fredsfördraget i alin öfriga punkter stadfästades före påsken». Således
hade han härmed ej eftergifvit anspråken på ersättning för allt hvad
kriget kostat Daumark före Johans tillträde till regeringen, hvilken
ersättnings storlek ju skulle bestämmas af sex skiljedomare. Efter
hvad Johan uppgaf för ständerna, skulle besoldningen af de danska
trupperna för ofvannämnda tid uppgå till 6 tunnor guld = 600,000
daler, krigsomkostnaderna i allmänhet åter till 80 tunnor guld =
8,000,000.1 Således skulle den förstnämnda summan ensam ha varit
tre gånger större än den summa, som enligt hr Vaupell skulle
erläggas för hela krigsomkostnaden. Det är för den skull föga troligt,
att hans uppgift är riktig, här måste föreligga något missförstånd.
A andra sidan är det icke omöjligt, att Johan för ständerna
öfverdrifvit ersättningssummans storlek,2 hvilken aldrig synes ha varit till
siffran bestämd. Att danskarne hvarken 1568 eller 1569 skulle ha
låtit sig nöja med en så ringa penningsumma som 200,000 i ett
för allt kan man se af själfva underhandlingarna, i hvilka alltid
fordran på åtminstone endera ersättningssumman vidhållas.3
Alldeles oriktig är hr Vaupells uppgift, att äfven freden med
Lybeck slutits den 18 nov., den slöts i stället först den 22 i samma
månad. Härom kunde Westlings arbete ha upplyst.
Vid framställningen af de danska riksrådens förhandlingar med
de polska sändebuden, som först efter underhandlingarna i Roskilde
eller i april 1569 ankommo till Danmark, upprepar hr Vaupell
(s. 176) ett påstående, som han redan en gång förut gjort, nämligen
att Johan III under den tid, som närmast föregick hans fängslande
1563, stått i brefvexling icke blott med konungen af Polen, utan
äfven med Fredrik II. De ofvannämnda polska sändebuden skulle
ha framhållit, att denna Johans brefvexling varit skulden till hans
fängslande, hvarför han nu, eller 1569, måste uppträda mycket
försiktigt och rätta sig efter sitt råd och sina ständer. Skulle denna
uppgift om brefvexlingen med konungen af Danmark verkligen
förekomma i polska sändebudens yttranden till danska riksrådet, så torde
man väl svårligen kunna frikänna hertig Johan från en brottslig
förbindelse. En svensk forskare, C. Annerstedt (Grundläggningen af
svenska väldet i Livland 1558—63, s. 96) förklarar emellertid Johans
förbindelse med Danmark vara »bestämdt falsk» och anför äfven ta-
1 Sv. Riksdagsakter II, «. 280,281.
2 Danskarne ha enligt en nppgift i Stettin till en början fordrat 3,000,000
riksdaler i krigsomkostnader, Hist. Bibi. II, sid. 374.
3 Jfr Westling, anf. arb. sid. 58, 61.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
