Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAUPELL, DEN NORDISKE 8YVAAHSKR1G
II
tapperhet i detta slag; två gånger var det nära att öfverväldiga det
danska och att rycka till sig segern, när fiendens kavalleri kom och
tvang det att vika.
Hvad man skulle kunna erinra mot förf:s skildring af slaget, rör
hans uppgifter om svenskarnes styrka, eller att den varit 20,000 man.
Tegels utsago, att svenska hären bestått af 16 fanor och 24 fànikor, —
således, om alla dessa varit fulltaliga, hvilket de ej gärna kunnat
vara efter hvad som föregått, högst 4,800 ryttare och 12,000 man
fotfolk1 — förefaller mera sannolik, än Fredrik II:s uppgift, enligt
hvilken de skulle utgjort 17 fanor och 36 fànikor. (Se för öfrigt
Westling, anf. arb. s. 111—112). Det blir ju äfven efter Tegels
uppgift en stor öfvermakt å svenska sidan eller omkring 17,000 man
mot 9,000 danskar, och en mera lysande seger ha danska trupper
aldrig vunnit öfver svenskarne.
Framställningen af belägringarna är likaledes mycket
underhållande. Utrymmet tillåter mig dock icke att utförligare referera
densamma. En sak torde jag dock böra påpeka om Bohus belägring
1566, nämligen att det ej, såsom förf. s. 103 säger, var det
»nord-vestre Taarn» af denna fästning, utan det s. k. »Böda-torn», d. v. s.’
det nordöstra, som svenskarne sköto ett »stort Hul» på, och som de
togo med storm för att kort därefter med detsamma sprängas i luften.
(Se G. Stedt, Bidrag till Göteborgs och Bohus läns Fornminnen
och Historia V, s. 31).
Utrymmet tillåter mig ej att mera sysselsätta mig med
krigshändelserna, jag går i stället öfver till underhandlingen i Roskilde
1568 och särskildt till det kasserade fredsfördraget af d. 18
november. Att hr Vaupell ej sett själfva urkunden framgår af hans
redogörelse för dess innehåll. Där står nämligen ej, att Sverige skulle
betala »200,000 Daler i Krigsomkostninger». Jag har ej lyckats finna
något som helst bevis för riktigheten af denna uppgift.2
Fredsfördraget anger ingen bestämd summa, och lika litet andra urkunder
jag sett.
Icke heller har, såsom hr Vaupell menar, »Kongen af Sverig med
sin egen Underskrift forpligtet sig til at stadfæste Alt hvad hans
Kommissærer indrömmede». En dylik tolkning af de svenska
sändebudens kreditiv motsäges af deras instruktion. Större tilltro torde man
däremot vid första påseendet kunna tillägga hr Vaupells påstående, att
Fredrik II längre fram »for Fredens Skyld» förklarat sig villig »at gjöre
Afkald på Krigsomkostningerne». Dock har förf. tagit
»Krigsomkost-ningerne», hvilka skulle representeras af ofvannämnda summa, i för
vidsträckt betydelse. Af svenska riksrådets bref den 30 jan. 1569
1 L. G. T. Tidander, Studier öfver alaget vid Axtorna, s. 13—15 haren
specifikation öfver alla i slaget deltagande svenska fanor och fänikor. Här
upptagas de förra till 15 k 16, de senare till 25, dock utsn att källorna angifvas,
men svenska styrkan anslås det oaktadt endast till 12,000 man.
3 Ändra författare, som äfven hafva samma uppgift, ha väl fått den fråri
Dalin (Svea Rikes Historia III, 1, s. 691). Dalin åter åberopar Girs’ Johan
HI:s krönika, s. 4, som dock ej anger sin källa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
