Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETEN OM SVERIGE OCH RYSSLAND 17 92-9 6
SS
Enligt prot. af 30 sept. åter hade man ansett deuna trosfrihetsfråga
afgjord genom konungens försäkringar till kejsarinnan, men i trots
häraf fordrades i sista stund en skriftlig akt. För förloppet härefter
råder öfverensstämmelse. Emellertid äro uppgifterna så till vida
ofullständiga, som det måste hafva förekommit någon kontrovers
mellan statsinänneu redan den 9/20 sept.; därom vittna tillräckligt
många samtida berättelser. Så anför Bernhardi i sitt omnämnda
arbete uppgifter af ministrarne Bezborodko och Morkov, hvilka jämte
Katarinas gunstling furst Zubov mest förekomma vid förhandlingarna
med svenskarne. Troligen från någon af dessa har Katarina sin
kännedom af förloppet, sådan hon framlagt den i bref till storfursten
Paul d. 12/23 sept. Dem emellan råder ock så till vida
öfverensstämmelse, att enligt båda berättelserna hafva svenskarne blott begärt
en förändring af 4:e hemliga artikelns ordalydelse.1 Men då
Bezborodko och Morkov — ifall man får tro Bernhardis referat —
uppgifva, att konungen och hertigen själfva begärt nämnda förändring
men intet vidare, talar Katarina blott om de svenska befullmäktigade.
Vore de förras uppgift sann, så komme Gustaf IV Adolfs hållning
å d. 1V22 sept. att te sig mycket ofördelaktig, och säkert hade
Katarina ej försummat tillfället att så framställa den; nu finnes
ingenstädes i hennes bref någon dylik skildring.2 Att ministrarnes
rapporter till henne varit osannfärdiga, kan ej förmodas då man vet,
huru direkt hon tog del i alla förhandlingar, och tillika betänker,
huru lätt hon kunde kontrollera uppgifterna. Från svenskt håll
sakna vi ty värr säker underrättelse om denna förhandling och kunna
därför ej heller yttra något bestämdt om de svenska statsmännens
hållning vid tillfället. Men hvad det nu anförda troliggör — att
konungen icke närvarit vid konferensen d. 9/’,0 sept. — det synes
bekräftas dels genom 30 september-protokollets tystnad rörande denna
sak, dels genom Panins anförda bref af den 14/2ä oktober. Af detta
sista framgår, att sedan Gustaf IV Adolf lofvat att icke besvära
storfurstinnans samvete, åtgjordes intet officiellt vidare i frågan om
hennes religionsfrihet förrän den 11/22 september, då man fordrade
konungens underskrift å en formlig akt härom.3 Detta stämmer ju
1 För dennas innehåll hänvisar jag till Schinkel-Bergman III, bil. 61.
Förändringen var, att i stället för »den rättrogna, apostoliska, grekiska», insattes
»den religion hvari — — blifvit född och uppfostrad».
2 Tilldragelsen & den 9/io sept. anför hon, såsom hon själf uttrycker sig,
endast för att visa, att de svenska befullmäktigade läst och godkändt fördraget.
Hennes skrifvelse till storfursten Paul på middagen den "/« sept. visar ock att
hon då var medveten om ännu befintliga svårigheter, ehuru hon ansåg de största
besegrade (enligt Briickners citat. Bägge brefven finnas i Rasskaja Starina IX).
3 Jag tillåter mig meddela ett utdrag nr detta intressanta bref. Grefve
Panin skrifver:–»C’est la marche irréfléchie et précipitée de nos ministres
en traitant cette affaire qui a presque fait manquer 1’aUiance au moment fixé
pour les fianqailles. Ön négociait au bal, à l’opéra, å toutes les fétes sans tenir
une seule conférence en règle. L’un endoctrinait le duc, 1’autre parlait en méme
temps à Reuterholm ou à 1’ambassadeur. Tous les artides étaient discutés péle
niéle, et il en est résulté nn mésentendu sur le pius important de tous: celui de
libre exercise du culte. Ön ne l’avait démondé qu’en termes généraux, et le roi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
