Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETEN OM SVERIGE OCH RYSSLAND 17 92-9 6
SS
Jag lämnar detta därhän. Men om Katarina blott velat värna sin
sondotters trosfrihet, så kunde hon väl nöjt sig med Gustaf Adolfs
skrifvelse, ifall endast formen gjorde skillnad. Detta för in på
spörsmålet efter orsaken till hennes hållning i denna fråga. Själf
lät hon förebara hänsyn till ryssarnes och särskildt de ryska prästernas
fördomsfullhet, men att detta icke utgjorde något absolut hinder är
otvifvelaktigt.1 Grunden är nog en annan, och den står i närmaste
förbindelse med själfva kärnpunkten i hennes svenska politik. I en
konfidentiell skrifvelse till Budberg af d. I8/2g april 1796 röjer hon
denna: sedan nu Reuterholm slagit till reträtt, borde generalen hålla
mellan partierna »une si parfaite balance que tout ce qu’il y a de
gens bien pensants en Suède continuent à nous étre attachés».2 Af
detta intresse för våra inre partiförhållanden berodde hennes hållning
i bekännelsefrågan. I sitt bref till Budberg af d. IB/30 sept. skref
Katarina, att en trosförändring skulle beröfva Alexandra »toute sa
considération en Russie» samt att hon och konungen, som i följd
däraf komme att sakna Rysslands skydd, skulle gå de äfventyrligaste
öden till mötes.3 Borttager man de vackra fraserna af låtsad
oegennyttig omsorg, så kvarstår: religionsförändringen skulle försvåra eller
rent af omöjliggöra Rysslands intresserade ingripande i alla möjliga
det svenska kungahusets angelägenheter, därför fick den ej ske. —
Katarina kände nog sitt lands historia tillräckligt för att veta, hvilket
inflytande på Litavens öden Ivan III Vasiljevitj förstod skaffa sig
genom att nyttja trosfrihetsklauBulen i sin dotter Elenas
giftermåls-fördrag med jagellonen Alexander. Och den af henne själf slutna
Kutejuk-Kainardje-freden gifver en ypperlig illustration till, huru en
skenbarligen oviktig bestämmelse af liknande slag som den nu
ifrågasatta blifvit uppslag till genomgripande politiska följder. Med
kännedom af Katarinas åsikter och politiska system samt af den ifver,
hvarmed hon arbetade för giftermålsplanens realisering, kan man väl
våga påstå, att hon önskade en grekisk-katolsk drottning på Sveriges
tron ej för att smickra sin och ryssarnes egenkärlek, knappt heller
af hänsyn till sitt folks fördomar, utan för att skapa åt sig ett
tillfälle till ständig inblandning i Sveriges affärer. Och när hon så
ändtligen trodde sig hafva spelet i sin hand, ville hon icke genom
den ringaste eftergift förminska sin triumf; sedan hon en gång satt
allt på ett kort, fann hon det alltför kränkande för sin stolthet att
göra ett återtåg.
1 Hennes reduktion at kyrko- och klostergods visar, att hon ej fraktade cn
konflikt med prästernas intressen. — Det föreligger för öfrigt om denna fråga
några egendomliga skildringar dels i Massons »Memoires secrets sur la Russie»,
dels i en rysk afhandling af Karnovitj om »Alexandra Pavlovna, den ungerska
pfalzgrefvinnan», utförligt citerad af Bruckner. Katarina har varit böjd för
eftergift i bekännelsefrågan, men har, då hon tillsport högre prästerskapet, ej fått det
gillande svar hon önskat. Då kastade hon om med beslut att visa sig mera rvsk
än ryssarne själfva. Kejsarinnans hållning under alla de föregående årens
förhandlingar gör hela berättelsen osannolik.
J Sbornik, IX, s. 246.
s Sbornik, IX, a. 318.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
