Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
ÖFVKRSIKTBR OCH GRANSKNINGAR
Historien om de nu berörda underhandlingarna mellan Sverige
och Ryssland slutar icke med d. n/22 sept. Hertigen afslöt verkligen
fördraget, men det skulle vänta på konungens ratifikation inom 2
månader — d. v. s. sedan han blifvit myndig — för att träda i
kraft. I hopp att öfvervinna konungens motstånd förmådde man
honom att göra sin åtgärd beroende af det beslut, som Stockholms
stads konsistorium skulle fatta angående den omtvistade trosfrihetens
forenlighet med Sveriges lagar. Om denna sak har hr Åkeson rätt
litet att säga, hr Hjelmérus meddelar såsom nämnts några intressanta
aktstycken.1 Konsistoriets svar (se hos Hjelmérus s. 92) blef
undvikande, redogjorde blott for innehållet af 1781 års toleransedikt,
men yttrade sig ej om den brännande frågan, om dettas bestämmelser
ock gällde för påstående fall. Från rysk sida trodde man sig ock
till början ha fått det önskade svaret, så att alla svårigheter nu vore
undanröjda. Men, säger Budberg,2 i Stockholm blef vid konungens
hemkomst ett antiryskt parti allt mäktigare, och ärkebiskop Troil
återuppväckte vid en hemlig audiens konungens gamla tvifvel. Här
dyker sålunda den mycket omtalade, men dock med så liten säkerhet
kända franskvänliga fraktionen upp.3 Det är dock öfverflödigt, att
skrifva ärkebiskopens hållning på dess konto. Läser man hertigens
bref till konsistoriets olika medlemmar (se hos Hjelmérus, s. 81 f.),
så kan man väl förstå, att den rent af tröstlösa skildringen af Sveriges
läge, ifall underhandlingen misslyckades, utöfvat ett svårt tryck. Att
de stränga bestämmelserna i Norrköpings beslut 1604 icke genom
någon senare arfförening blifvit upphäfda var onekligt, och 1781 års
stadga kunde naturligtvis ej göra någon föräudring. Sålunda gaf
konsistoriet ett svar, som vid trängande behof kunde tolkas såsom
ett medgifvande; men sedan konungen kommit hem och faran icke
befanns så stor, synes bestämdare uttalande ägt rum. — Katarina å
sin sida har tydligen icke väntat sig något af dessa fortsatta
underhandlingar (se hennes bref till Budberg), hon misstänkte snarast ett
försök att blott förhala tiden såsom så ofta förr. Budberg däremot
uttalar med fog den uppfattningen, att Gustaf IV Adolf på fullt
allvar önskade förbindelsen.
Samtiden ansåg Katarina ILs död påskyndad genom uppträdet
den u/22 september. I själfva verket sårade henne nog detta nederlag
mera än det vida allvarligare, som den unge konungens fader 24 år
förut tillfogade henne. Från hennes död inträder en vändning i
Rysslands förhållande till Sverige, och med rätt kan sägas att den
22 september 1796 fullbordades i Petersburg, hvad som påbörjats
den 19 augusti 1772 i Stockholm.
1 Hvad prof. Bruckner säger om dessa fortsatta underhandlingar, har jag
icke varit i tillfälle att taga del af. Dock hafva ett par af hnfvudkällorna,
nämligen Katarinas och de ryska statsmännens brefväxling med Budberg samt Panins
omtalade bref, varit mig tillgängliga.
2 Bref till Katarina II d. "/„ okt. i Sbornik, IX, s. 349 f.
3 Se Boethius i Sv. Hist. Tidskr. 1889, s. 319 f.
C!» Ha H*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
