Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9°
ÖFVERBIKTER OOH GRAN8KNJNGAR
Ebba Brahe-De la Gardie, drottning Kristina och Maria Sofia De la
Gardie-Oxenstierna, eller t. o. m. fem, om vi räkna fru Brenner
ined. I Ebba Brahe och hennes dotter, den i svenska industriens
historia berömda Maria Sofia De la Gardie tecknar förf. på grund
uf ett jämförelsevis rikt material två verkliga typer från adelsväldets
dagar. Det är skada, att inan ej kan fatta sympatier för dessa stolta
och fagra adelsdamer. Förvärfsbegäret är för stort och
processlystnaden ett för utmärkande drag. Man har med skäl framhållit de
många lytena hos den generation af svenska stormän, som upplefde
förmyndarräfsten och reduktionen; man undrar mindre på, att de voro
sådana de voro, när man ur dessa biografier erfar, hurudana deras
mödrar och systrar voro, huru litet dessa ägde af allmän anda,
och när förf. påstår, att »sextonhundratalet är äfven för den svenska
kvinnan en storhetstid», så får väl omdömet tagas med reservation.
Det bör, vill det synas oss, vara ett angenämt ombyte att från
dessa duktiga och praktiska damer vända sig till biografien öfver
grefvinnan Katarina af Pfalz. Allmänheten, äfven den lärda, har
säkerligen om denna prinsessa gjort sig tämligen dunkla begrepp.
Man finner, kanske med öfverraskning, af fröken Fries’ på nya detaljer
rika skildring, hvilken sympatisk, anspråkslös, god och ädel kvinna
denna Karl IX:s dotter var. Läsaren förvånas ej, att hon åtnjöt
både sin faders och sin broders förtroende och tillgifvenhet, och han
är färdig att instämma med Per Brahe, när denne säger drottning
Kristina, att hennes faster vore henne mera värd än halfva
konungariket. Hennes ljusa bild gör sig så mycket mer gällande, som den
framträder vid sidan af gemålens, Johan Kasimirs, sträfva,
hushållsaktiga och egennyttiga duglighet. Det torde ej blifva lätt för en
annaD forskare att till denna teckning af furstinnan Katarina lägga
några nya drag. Hvad Johan Hand i sin dagbok berättat om Gustaf
Adolfs och Katarinas sammanträffande på slottet Neu-Castell i Pfalz
år 1620 hade måhända förtjänt anföras: »Hennes furstl. N. visste
intet af vår ankomst, förrän K. M:t stod hos henne i hennes rum.
Det är sant, att jag såg H:nes furstl. N. aldrig så glad, som hon
blef, när hon fick se K. M:t, men ock aldrig så bedröfvad som hon
blef, när K. M:t drog bort, för H:nes furstl. N. grät bitterligen».
— Fröken Fries uppskattar med rätta en sådan furstinnas inflytande
högt. Något torde det öfversättas, då hon däri förmodar en möjlig
orsak till införandet af den kvinnliga arfsrätten i 1604 års arfföreuing.
Denna upprepar ju häri endast hvad som redan i 1590 års
arfför-ening var stadgadt.
Vi dröja ej vid de återstående biografierna. De måste af
naturliga skäl förete mindre nytt. Vi anmärka endast att drottning
Kristina tecknas med mycken opartiskhet, med en omisskänlig sträfvan
att göra henne rättvisa. De utdrag af hennes själfbetraktelser, som
här och hvar meddelas, äro både vackra och karakteristiska och äga
säkert för många nyhetens behag.
Ehd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
