Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVENNE HJÄLTAR FRÅN TRETTIOÅRIGA KRIGET 35
Gustaf Adolf tröstades han öfver sin olycka genom en i högsta
måtto nådig skrifvelse, i hvilken konungen lofvade, att till dess
han kunde blifva utväxlad, låta Kammaren sörja för hans
underhåll och till hans fru utbetala hans löner.
För en tid ungefär af ett och ett halft år försvinner
Knyphausen från krigsskådeplatsen. I april 1632 synes han
hafva blifvit utväxlad, men under de därefter följande månaderna
uppehöll han sig dels i Meklenburg dels i Stettin. Sachsen
erbjöd honom befordran som fältmarskalk, men han afböjde
anbudet och föredrog att återgå i Gustaf Adolfs tjänst. I lägret
vid Nürnberg infann han sig åter hos konungen och här finna
vi honom bära titel af generalfältvaktmästare, om såsom tecken
till vunnen befordran eller ej finnes ej omtaladt. Hans
befatt-niug var emellertid att hafva ledningen af hufvudkvarteret,
Då härefter Gustaf Adolf från denna plats bröt upp för att
fördjupa sig i Baiern, visade han sitt förtroende för Knyphausen
därmed, att han gjorde honom till militärbefälhafvare under
Axel Oxenstierna i Nürnberg. Men Nürnberg upphörde att vara
den fasta stödjepunkten för Gustaf Adolfs operationer, i och med
detsamma konungen vände sig till Sachsen. Så väl rikskansleren
som Knyphausen lämnade nu på konungens befallning staden,
och den senare inställde sig åter vid arméen. Han var en af de
tre generalspersoner,1 som åtföljde konungen på tåget till Lutzen.
Allmänt bekant är, hurusom Gustaf Adolfs dödsdag för
Knyphausen blef den dag, då han skar sina ärofullaste lagrar.
Hvarje skolgosse vet att berätta, huru han i spetsen för andra
träffen lät sitt folk hugga in just i det rätta ögonblicket för
att åt svenskarne rädda det redan så godt som förlorade slaget.
Hertig Bernhard af Weimar och Knyphausen voro denna dags
hjältar.
Utan invändning hade Knyphausen under slaget hörsammat
hertig Bernhards ordres, men han fogade sig icke lika villigt
häri, sedan striden var utkämpad. Skulle militärisk grad gälla,
1 De öfriga voro, som, bekant, hertig Bernhard af Weimar och Nils Brahe.
Då den sistnämnde dog af sina i slaget erhållna sår, voro de båda tyskarne,
hertigen och Knyphausen, egendomligt nog, den svenska hnfvudarméens enda
närvarande generaler. Den gängse berättelsen, att Knyphausen skulle afstyrkt
levererandet af batalj samt att Gustaf Adolf skulle tillbragt den slaget föregående natten
tillsammans med hertig Bernhard och Knyphausen i den förres vagn, säger Sattler,
stödd på nyare källor, bero på obestyrkta utsagor. Hvad emellertid åtminstone
den sistnämnda omständigheten angår, så ligger det ju i och för sig intet orimligt
uti, att konungen tillbragt natten tillsammans med sina generaler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
