Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
PER SONDÉN
Slutligen under årets sista månad, då han med Horn
kommit till Stettin, där Gustaf Adolf äfven personligen infann sig,
har generalmajoren deltagit i öfverläggningarna om angreppet på
det fientliga lägret vid Gartz. Sannolikt har han personligen
deltagit i segrarne vid Gartz och Greifenhagen, men härom känna
källorna intet.
I början af 1631 återvände Knyphausen till sin post i
Wolgast. Konungen öfverlämnade formligen åt honom
öfverbefälet öfver Vorpommern (utom Stettinska området), Rügen,
Usedom och Wollin samt en kustremsa af Hinterpommern —
med ett ord landet omkring alla Odermynningarne. Det var
sålunda det gamla uppdraget att vara dörrvaktare i Tyskland
men i utvidgad form.
Med de i Vorpommern samlade trupperna deltog Knyphausen
i eröfringen af Demmin d. 15 februari 1631. Vid denna tid
kom underrättelsen, att Tilly söder ifrån nalkades Pommerns
gränser. För att skydda detta land lät Gustaf Adolf Johan
Baner, Knyphausen, Teufel och Baudissin fatta posto helt nära
hvarandra på pommerska gränsen: Baner i Demmin, Teufel
och Baudissin i Prenzlau och Knyphausen mellan dem båda i
Neubrandenburg.1 Den sistnämnda staden var visserligen befäst,
men fästningsverken voro i eländigt skick, och ehuru Knyphausen
genast grep sig an med deras förbättrande, blef deras styrka
ringa. Man trodde dock knappast, att fienden skulle bry sig
om att angripa på detta håll. Men det visade sig snart, att
det just var mot denna svaga punkt Tilly riktade sin stöt.
Gustaf Adolf såg sig ur stånd att undsätta sin tappre
kommendant och gaf honom därför order att uppgifva fästet. Denna
ordre kom emellertid aldrig Knyphausen till handa och, trogen
sin plikt, försvarade han sig till det yttersta. Från den 5 till
den 9 mars tiilbakahöll han Tillys hela makt. Den sistnämnda
dagen togs dock staden med storm, och kommendanten med hustru
och son föllo i fiendens händer.
För andra gången var Knyphausen sålunda blifven fånge.
Äfven denna gång behandlade honom segraren mildt, och af
ning af Capuas tåg, utan för det tillärnade angreppet mot Gartz, som kon unge o
sintiigen afreste till Stettin. Då man på så liten rymd sammantränger så många
oriktigheter, synes mig herr Sattlers höga ton mot sina föregångare, hvilka ej
lika högt som han uppskatta Knyphausen (se t. ex. Sattler sid. 252 och 295),
mindre befogad.
1 Se bref från alla dessa herrar till Gustaf Adolf i RA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
