Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVENNE HJÄLTAR FRÅN TRETTIOÅRIGA KRIGET
41
Först efter Petersburgs eröfring blef Knyphausen i stånd
att i okt. förena sig med hessarne, gemensamt med hvilka han
nu under de följande månaderna opererade mot Bönninghausen
i landet omkring Ruhr och Rhen.
I slutet af november skilde sig Knyphausen, därtill han skall
hafva varit tvungen af brist på lifsmedel, från den hessiska
arméen och närmade sig Weser och Braunschweig, där hans
hjälp var mycket efterlängtad vid den sedan sommaren pågående
belägringen af Hildesheim.
Om Axel Oxenstierna till följd af Knyphausens tvister med
de Sveuska officerarne och tjänstemännen, af hans utpressningar
och af hans förfarande vid Osnabrück fått anledningar till
missnöje med fältmarskalken, så inträffade nu också på senhösten
1633 omständigheter, hvilka, om än med mindre skäl, kom denne
sistnämnde känna sig missbelåten med rikskanslern.
De i oktober inträffade olyckorna i Schlesien hade ingifvit
Oxenstierna de allvarsammaste farhågor för Wallensteins vidare
framträngande. För att skydda Elbelinien hade han nu för
afsikt att af trupper, sammandragna från flera håll, bilda en större
armékår, och äfven Knyphausen beordrades att med sitt folk
gå åt Elbe. Denna befallning mottogs emellertid af denne med
synnerlig motvilja., Den Westfaliska krigsskådeplatsen var honom
af många skäl kär. Det förnämsta af dessa var måhända dock,
att han här hade sitt kära Meppen, åt hvars befästande och
vård han ägnade sin särskilda omsorg.
Wallensteins aftåg åt Böhmen, föranledt af Regensburgs
intagande af hertig Bernhard, förmådde emellertid rikskansleren
att till Knyphausens glädje ändra sin order, men det goda
förhållandet mellan honom och hans högste förman återställdes
likväl icke. Och missämjan mellan honom och hans
underordnade- och sidoord nåde, långt ifrån att förbättras, tilltog med
hvarje dag. Bland svenskarne trodde man på fullt allvar, att
Knyphausen ärnade i Meppen åt sig upprätta ett själfständigt
herradöme, och man anklagade, honom att hafva försummat sin
fältherreplikt genom att tillbringa julveckan 1633 där i stället
för hos belägringsarméen vid Hildesheim. Det torde väl också
knappast kunna förnekas, att Erik Anderson Tranas beskyllning
mot honom, att hafva ödelagt arméen med uttröttande marscher,1
1 Jfr Cronholm, Trettioåriga kriget 1:1 s. 222. —
öfverensstämma dock icke härmed.
Herr Sattlers åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
