Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
PER SONDÉN
innebar en viss sanning, ty på sista tiden hade kriget mest
bestått af fram- och återmarscher, utan att dessa ledt till något
afgörande resultat.
När Knyphausen efter sin resa till Meppen den 12 januari
1634 återvändt till Hildesheim, bröt oenigheten mellan honom
och den nyssnämnde generalkommissarien ut i full låga och gick
slutligen därhän, att fältmarskalken i vredesmod lämnade hären
och reste sin kos för att icke mer återvända.
Svåra oordningar, plundringar och utpressningar bland folket,
uppstudsighet och olydnad bland befälet, visade att
fältmarskalkens auktoritet var stadd i sjunkande, ehuru Knyphausen
kastade hela skulden härför på generalkommissarien och dennes
substituter. Då han emellertid äfven saknade sin högste chefs
förtroende, blef hans ställning ohållbar, och hans afskedsansökan
beviljades utan stort betänkande af Axel Oxenstierna i febr. 1634.
Alldeles löst från tjänsteförhållandet under Sveriges krona
blef emellertid Knyphausen icke. I det honom förlänade Meppen
fortfor han att vara svensk kommendant. Här tog han också
sin bostad och tyckes med ifver hafva ägnat sig åt länets
förvaltning.
Att lysande anbud skulle från fiendens sida göras för
att vinna en så betydande man var naturligt, men inför
sådana frestelser blef Knyphausen sitt lifs traditioner trogen,
och inom tvenne år såg sig Sveriges rikskansler åter nödsakad
att mottaga hans anbud att ställa sitt svärd till Sveriges
kronas tjänst. — b
I kamp för protestantismen och mot katolicismen hade
Knyphausen tillbrakt sitt lif. Efter slaget vid Nördlingen och freden
i Prag såg han emellertid katolicismen segrande på alla kanter
och snart omgåfvo de katolska härarne såsom en stormflod hans
egen tillflyktsort Meppen. Nästan hela Münsterska nederstiftet
jämte stiftet Osnabrück hade i okt. 1635 råkat i fiendens händer.
Blott Meppen höll sig, tack vare de befästningsarbeten, som
under Knyphausens ledning utförts. Dess länsherre syntes nu
också vara rätte mannen att återställa den svenska vapenmakten
i Neder-Sachsen och Westfalen.
Emellertid tyckes det ej hafva varit med synnerlig »glädje»
Axel Oxenstierna mottog Knyphausens anbud, att döma af de
ordalag, i hvilka han underrättade rådet om dennes förnyade
anställning, i det han säger, att han »honom hafver måst antaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
