- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Trettonde årgången. 1893 /
65

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TVENNE HJÄLTAR FRÅN TRETTIOÅRIGA KRIGET

65

— ty efteråt befunnos åtskilliga tunnor krut hemligen hafva
blifvit nedgräfda i hvalf och torn, hvarifrån de sedan af fienden
utgräfdes. Det grofva artilleriets tystnad inom staden var blott
allt för vältalig, för att ej allvarsamma tankar på
underhandling skulle uppstå hos dem, som ej önskade stadens fördärf.
Men ju mera utsikten att kunna försvara sig försvann, desto
högre steg deras fanatism, som önskade ett försvar till det yttersta.

Ännu aftonen före katastrofen, då man den 9 maj skulle
gifva svar på Tillys den 8 afsända ultimatum, vacklade besluten
inom rådskollegiet. Ett afslag på Tillys anbud hade blifvit
beslutadt, då den berömde Otto Guericke lyckades kullstörta
detta beslut och vinna gehör för förslaget om underhandling.
Med egna ögon hade han från Jakobikyrkans torn iakttagit
fiendens oemotståndliga framsteg. Han fick flera af rådets mest
betydande medlemmar såsom stadssyndicus Denhart och Konrad
Gerhold, båda afgjordt| svenskvänliga, på sin sida. Guericke själf
utsågs att frambära beslutet till kommendanten, för hvilken det
måste hafva kommit som ett åskslag.

Falkenberg fordrade emellertid nu blott, att intet skulle
företagas utan hans vetskap, och lofvade att den påföljande
dagen infinna sig i rådet för att rådslå om traktaten med Tilly
samt uppmanade den regerande borgmästaren att kalla detta
tillsammans till kl. 4 på morgonen. Hans afsikt var dock
ingalunda att falla undan för de klenmodiga.

När han efter en i vapen genomvakad natt kl. 5 följande
morgon också infann sig i rådsförsamlingen, var det icke för att
gifva vika utan för att leverera batalj. Såsom vapendragare vid
sin sida hade han Johan Stallman.

Han begynte, såsom prof. Wittich efter Guerickes egen
berättelse, omtalar, »den pünktlich erschienen Rath oder dessen
Depu-tirte förmlich todt zu reden». Hans tal karakteriseras såsom
»eindringlich, feierlich und endlos». Segern, ödesdiger soni den var,
blef också hans. Tillys trumpetare återsändes icke. Ännu i
detta sista ögonblick bedyrade Falkenberg med framhållande af
konungens löften, att hjälpen kunde hvarje timme, ja hvarje
ögonblick väntas.

Och dessa ord talades i samma stund, som ilbud bragte
underrättelsen, att fienden löpte till storms. Förfäran grep de
församlade, men hofmarskalken afbröt blott sitt tal med hotelsen:
die Kaiserlichen möchten sich’s nur unterstehen zu stürmen, sie

ffist. Tidskrift 1893. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1893/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free