- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Trettonde årgången. 1893 /
66

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66

PER SONDÉN

sollten wahrlich so empfangen werden, dass es ihnen übel gefallen
würde! Men han rörde sig ej från sin plats. Kallblodig och
lugn fortsatte han sitt tal, han talade ännu, när väktaren på
Johanniskyrkans torn blåste alarm, han talade ännu, när Otto
Guericke, som ilat ut, springande återkom och utropade: Was
sitzet ihr da, der Feind ist schon in der Stadt!

När nu slutligen kommendantens egen page kom med
budskapet, att fienden vid Neustadtsidan trängde öfver vallen, då
ändtligen störtade Falkenberg upp, kastade sig på sin häst, lät
kalla till sig sina trognaste officerare och red, samlande alla
beväpnade han mötte, for att söka vid Neustädtermuren kasta
Pappenheim tillbaka.

Här fann han emellertid, då han nu kom de sina till
hjälp, endast förvirring och flykt. Han samlade dock, så godt
sig göra lät, sina trupper, och enligt Pappenheims berättelse
till kejsaren utspann sig nu en het, vild, förtviflad kamp »in
dem des ganzen Römischen Reiches wohl und wehe gegen zwei
Stunden auf einer zweifelhaften Spitze gestanden habe». Två à
tre gånger dref Falkenberg fienden tillbaka, men utgången kunde
ej vara tvifvelaktig. Pappenheims skaror förstärktes alltjämt,
medan hans egna glesnade. Pappenheims rytteri, som omsider
arbetat sig öfver muren, fällde utslaget. Borgarebeväpningen
måste nu vika, och kommendanten själf blef omringad och
öfver-mannad. Trovärdiga ögonvittnen hafva berättat, att pardon
erbjöds honom, men han vägrade att taga emot sitt lif af fiendens
nåd. Med sitt blod beseglade han uppriktigheten af sin åter
och åter upprepade försäkran, att han vore villig offra lif och
blod för Gustaf Adolfs sak. —

Men har Falkenberg också för sin konungs sak (i sådant
fall understödd af det terroristiska partiet) offrat Magdeburg?
Såsom bekant har prof. Wittich i sitt arbete »Magdeburg, Gustaf
Adolf och Tilly» framdragit en mängd viktiga omständigheter,
hvilka synas tala för sannolikheten af en sådan förmodan. Långt
ifrån att genom fortsatta studier hafva rubbats i sina misstankar,
har han därför funnit nya bekräftelser. Längre än till
sannolikheter lär man i denna stridiga fråga icke någonsin kunna komma.
Så länge man icke finner det trovärdiga vittne, som från
Falkenbergs egna läppar mottagit ordern att tända luntorna vid de
i torn och hvalf nedgräfda kruttunnorna, så länge lärer nog en
eller annan forskare komma att betvifla Falkenbergs skuld. Ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1893/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free