Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
OTTO SYLWAN
degs skrifvelse - af den 30 juni gifvit tillkänna, att han dem ej
ansåg som sina anförtrodde disciplar utan som främmande.»
En brytning har tydligen ägt rum mellan Fersen och
Oel-reich, men i betraktande af den aktningsfulla tonen och de höfliga
slutorden i brefvet synes man mig dock ej häraf kunna hämta
tillräckliga skäl att förneka den vanliga och rätt antagliga
uppgiften, att Oelreichs snabba karriär delvis berott på understöd
af familjen Fersen.
Större delen af den tid, Oelreich till namnet var fäst vid
Lunds universitet, vistades han annorstädes; för biblioteket i
Lund skall han dock hafva verkat åtskilligt af gagn och hans
föreläsningar lära varit mycket besökta. »Han var», säger
Gjörwell, »rydelian, kom hem från sina resor som en lärd charlatan,
tänkte braf i sin sfer och hade en vig mun, hvarföre han ock
illa tilltygade adjunkten Alin, som ofta med arghet opponerade
på honom.» Ej blott i katedern, äfven i konsistoriet var
Oelreich en väldig kämpe. Hans framfart och däraf väckta strider
återkallade minnet af den tid, då hans farfar och Peder
Win-strup täflade om makten. De ömkligaste småsaker retade hans
ömtåliga själfkänsla: han tvistade med sina kolleger om
rangordningen vid brandsyner, och »det allra sällsammaste är,» klagade
han 1735 hos kanslern, »att akademiräntmästaren sätter stolen
för mig och säger öfverljudt, att jag bör sitta nedanför honom.»
Redan 1737 sökte Oelreich censorsplatsen vid Rosenadiers
afgång, och denne skall enligt en uppgift hafva önskat få honom
till efterträdare. Före förslagets upprättande i kanslikollegiet
anmälde Oelreich, att han vore villig att förrätta sysslorna utan
ersättning, till dess lönen blefve ledig genom Rosenadiers död,
medan en annan af de sökande, nämligen Benzelstjerna, då kgl.
bibliotekarie, erbjöd sig att till samma tidpunkt jämte den
tjänst, han redan innehade, sköta äfven censorns, om han erhöll
denna. Icke förty uppsatte kollegiet d. 29 april i första rummet
prof. Wallrave, i andra Oelreich och i tredje Benzelstjerna. Den
sistnämde insände då till kollegiet en skrifvelse, hvari han
anklagade Oelreich för att hafva lämnat falska uppgifter i sin
meritförteckning; sålunda vore, såsom Benzelstjerna sedermera
munt-ligen förklarade i kollegiet, icke Oelreich, utan prof. N. Lagerlöf
författare till disputationen »De connubio artis et natur«»,1
1 Så ock enligt Weibnll och Tegnér, Lnnds unir:s historia 11:75.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
