Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
OTTO SYLWAN
Redan förut hade ett kgl. bref af. d. 2 nov. 1749 på
begäran af ryske ministern förbjudit J. Montins med Oelreichs bifall
tryckta traktat om »Borgerlig regering», och därvid inskärpt,
a.tt censor borde ej blott noggrannt ställa sig gifna föreskrifter till
efterrättelse, utan äfven före tryckningen i kanslikollegiet
uppvisa alla skrifter, som rörde »teologiska kontroversier,
regeringssätten eller våre och andre makters stater.»1
Trots all försiktighet utkommo fortfarande åtskilliga
tryckalster utan att hafva undergått censur; ett kgl. bref hade 1747
utgått mot detta oskick och d. 14 febr. 1751 klagade Oelreich
hos kanslikollegiet öfver liknande missbruk. Då han några år
senare begärde att få från boktryckarne infordra förteckning
Öfver allt, som från pressen utkommit sedan 1749, förklarade
kollegiet märkligt nog d. 18 nov. 1756, att »tvång och
inkvisitioner äro för literaturens uppkomst hinderliga», och afslog hans
anhållan. Andra förslag rörande literaturen och boktryckerierna,
dem han framlade i november 1754, affärdades helt kort såsom
mera välmenta än af behofvet påkallade; allt sammans blefve
ordnadt, om blott förordningen om boktryckerierna2 noga
efter-lefdes.
Bland öfriga beslut i censurfrågor ma nämnas följande.
Den rätt, Collegium medicum sedan gammalt åtnjöt, att ge-
1 Kändt är, att hattarna ej försmådde att från predikstolen utsprida sina
läror, och En Ärlig Svensk rekommenderade detta agitationssätt; då det användes
uf motpartiet, tolererades det emellertid icke. Prosten D. Evensson i Norrköping
hade i en (sedermera af trycket utgifven) likpredikan öfver kyrkoherden Björks
hustru bl. a. yttrat: »Visheten sitter icke alltid under hatten utan ock så snart
•och stundom mer ander mössan». Detta berattades i rådskammaren d. 3/3 1749.
Evensson förklarade väl, att, äfven i bibeln förekommo liknelser, och att han brakat
dessa uttryck icke om stridande partier, atan om »såtaste vänner, nom man och
hustru alltid böra hållas för», men fick på grund af beslut d. 22/,a s. å. skriftlig
varning. Biskopen Anders Rhyzelius, en ifrig mössa, hade i bref till E vensson
påtagit sig ansvaret och försvarat dennes handlingssätt, hvarför äfven ban af
justitiekanslern Löwenhjelm i ett halft privat bref af d. 23/, 1750 erhöll en varning.
Det hette här, att det tycktes gå något för långt, då »h. Biskopen vill anse sin
censur för så infallibel, att prosten icke behöfde bekymra sig om något försvar»;
Rhyzelius fick vidare uppbära förebråelser, emedan han velat försvara Evenssons
nttryck därmed, »att det varit anständigare nämna sådana ord, än säga: ander
särcken och byxorne». Då han yttrat, »att en ond och vrång människa sugit
förgift ur detta sköna blomstret», hade biskopen gjort sig »emot 8:de budet till en
kalumniant», enär han ju visste, att en revisionssekreterare på befallning nppsatt
anmärkningar öfver den i fråga varande predikan. Slutligen tillade Löwenhjelm,
att blott försyn för biskopens ämbete och ålder afhållit honom från att låta
brefvet komma för öfverhetens ögon. (Ur Gahms Samlingar om förbjudna böcker.)
2 Af d. ,2/a 1752, tryckt hos Klemming och Nordin, Svensk boktryckeri-
historia s. 299.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
