Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS VON OELREICH SÅSOM CENSOR LIBRORUM
133
nya klagomål till kanslikollegiet, som i sin ordning infordrade
utlåtande från Abo. En vidlyftig skriftväxling uppstod; kollegiet
sökte stöd både hos Åbo akademis kansler, som var dess egen
president Tessin, och prokansler biskop Browallius, men de
andliga herrarne i Åbo voro svåra att komma till rätta med, i det
att de genom att nppträda såsom fakultet kunde ignorera det
cirkulär till konsistorierna af d. 12 febr. 1750, hvarigenom
kanslikollegiet sökt bringa ordning i censuren af andliga skrifter.1
Jag öfvergår till omnämnandet af några politiska censurmål. *
På riksdagens begäran hade en förordning af d. 9 febr. 174&
förklarat, att det skulle stå en hvar fritt att yttra sina tankar
i ekonomiska frågor — naturligtvis efter förutgången censur.
Emellertid medförde detta påbud, ej stort gagn, ty då Oelreich
lämnat imprimatur på dels en traktat om’ brännvinsbränning,
dels ett »samtal mellan en svensk, en engelsman och en hollän*
dåre» angående anläggande af en ny krigshamn vid Malmö, ansåg
sig kanslikollegiet häraf hafva fått tillräckligt skäl att så godt
som tillintetgöra den vunna friheten genom att d. 8 febr. 1750
bestämma, att »hvad uppå regeringens verkställighet beror, eller
ock dess redan tagna författningar granskar och dömmer», ej
finge offentliggöras.
Icke förty tillät Oelreich tryckningen af en traktat om
prästerskapets löner, men vid riksdagen 1752 klagade detta stånd
hos sekreta utskottet, som stadfäste kanslikollegiets förklarings
ehuru Oelreich påpekade att i dylikt fall inga skrifter i politik
eller hushållning öfver hufvud kunde utkomma.
1 Kanslikollegiets protokoller d. %, 28/g, 3/,o 1749; la/a,w/ia 1750 och«/6,
8/10 1751. Det ofvannämda cirkuläret (jämte ett kg], bref d. s. å. om samma
ainne) är tryckt hos Wilskman Svea rikes ecclestiastique verk. — Det sätt,.
Öhrlin nyttjade att kringgå lagens ord, användes flera gånger både tidigare och
senare. Man finner t. o. m., att kanslikollegiet d. 13/5 1730 beslntat sända några
skrifter, dem konsistoriet i Stockholm ej velat godkänna, till teologiska fakulteten
i Uppsala utan att omtala konsistoriets förbud. D. 16/j0 1758 klagade Göteborgs,
konsistorium hos kanslikollegiet, att två skrifter, som det funnit förgripliga,
sedermera blifvit godkända af teol. fakulteten i Lund. Stockholms konsistorium
besvärade sig likaledes d. 18/’n 1759 öfversatt ett arbete af Fr. Brechling
undandragit» dess censur och fått imprimatur i Abo.
2 Ihres bekanta politiska disputationer föranledde kanslipresidenten Gyllen-
borg att nedsätta en kommitté för att öfverlägga om, huru oskicket i akademiska
disputationer skulle hämmas (kanslikoll. prot. d. ,9/,0 1747), och ett (däraf för-
anledt?) kgl. bref af den 8/12 1749 stadgade stränga straff för dekanus och präses,
därest något mot regeringssättet eller religionen förgripligt inflöte i någon afhandling.
— Redan vid 1747 års riksdag hade prästerskapet genomdrifvit, att äfven filoso-
fiska afhandlingar skulle genomses af teol. fakultetens dekanus. Weibull och
Tegnér a. a. I: 277 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
