Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
OTTO SYLWAN
taf om att yrka ansvar på skriftställare för anstötligheter, som
förekommo i deras till censor inlämnade manuskript. Oelreich
häfdade, att anonymiteten icke var förbjuden i gällande
författningar, och kollegiet fick nöja sig med att besluta, att skrifter,
som innehöllo förgripliga ting, skulle renskrifvas, innan de
for-sågos med censors imprimatur. Den uppsats, som gifvit
anledning till detta beslut, blef trots kanslikollegiets förbud sedermera
tryckt i Upsala; dess författare var öfverste Th. G. Rudbeck, en
af mössornas chefer. Oelreichs uppträdande i detta fall till skydd
för en partivän hindrade honom icke att kort därefter begå minst
sagdt en indiskretion. Då nämligen den förut nämnde Brunkman
till censur inlämnadt en dikt, hvari ban anföll E. Ekholm,
företog sig Oelreich att skicka detta manuskript till den senare, som
på grund häraf anstälde rättegång mot Brunkman.1
* *
*
Redan vid 1760—1762 års riksdag hade mössorna,
missbelåtna med de hinder, som censuren lade i vägen för offentliga
anfall på det härskande partiets svagheter och brister, varit
betänkta på att införa tryckfrihet, och förarbeten därtill hade ock
blifvit undangjorda. Det var nu blott en tidsfråga när censuren
skulle falla. Man hade småningom vant sig vid en offentlig
diskussion af politiska angelägenheter, och i själfva kanslikollegiet
kunde det d. 23 febr. 1763 föreslås att rådets öfverläggningar
skulle, såsom fallet sedan 1755 var med riksdagens, offentliggöras
i en »rådsgazett». Förslaget vann ej pluralitet, men redan dess
framkomst var ett tidens tecken.
Vid den 1765 sammanträdande riksdagen upptogs frågan om
censurens afskaffande åter i stora deputationen, inom hvars tredje
utskott den först behandlades. Oelreich uppkallades d. 21 april
1766 för att afgifva sitt yttrande och kvarstannade äfven under
öfverläggningen, ehuru utskottet tydligen tillkännagaf sin önskan,
att kan skulle försvinna. Oelreich försökte rädda sitt ämbete
från den hotande förintelsen. Visserligen hade han mer än någon
af företrädarne i detsamma varit utsatt för »alla upptänkliga
vidrigheter» och borde sålunda vara glad »att en så besvärlig och
tryckande charge få afbörda», men han kunde dock ej annat än
1 Kanslikollegiets prot. d. 3 febr., 16, 17 ooh 21 mars samt 22 joni 176B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:37 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ht/1893/0156.html
