- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Trettonde årgången. 1893 /
173

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TAFLOR FRÅN KRIGS- OCH OLYCKSÅREN 1719 — 21 173

tag, hvilka där skulle gå ombord på en skuta för färd åt
Medevi, där de ärnade dricka brunn. Min farbror gick redan vid
deras sida, nedom Rosenbad, då han plötsligt försvinner. Där
var en inskärning- i hamnskoningen som han ej märkt, han for
hufvudstupa ut i strömmen. Älla människor begynte skrika
förskräckligt, och som strömmen där är ganska strid, voro goda
råd dyra. Lyckligtvis hade generalen baron Trautwetter den
sinnesnärvaron att kasta sig raklång utmed vattnet och gripa
tag i min farbror och hålla fast honom, så att inan kunde draga
upp honom. Han kom upp utan hatt, peruk, käpp och -värja —
men också utan feber, hvilken badet oqh den häftiga
sinnesrörelsen alldeles gjorde ända på.»

»I september kom jag tillbaka till staden, och som jag hade
en brinnande lust att i grund studera den svenska historien,
erhöll jag tillstånd att besöka Antikvitets-Arkivet, där jag gjorde
den yngre herr Peringsköids bekantskap. Hela eftermiddagarna
tillbragte jag ofta där ibland arkivets lärda herrar, afskrifvande
och annoterande allt hvad jag fann mest märkligt».

»Detta samma år slöts freden med Czaren, i Nystad i
Finland, den 30 augusti, och då den var mycket ofördelaktig för
Sverige, knotade hela nationen högt däröfver. Jag skall icke
nu repetera redogörelsen för mina sysselsättningar och mina
förströelser, då jag redan förut om dem antecknat tillräckligt.»

* *

*



Carl Maximilian Emanuel Johan Adlerfelt (uppkallad
efter sina faddrar, kung Karl och »lilla prinsen» af Würtenberg) är
en ovanligt ung mémoireforfattare. Född i Wismor den 11 febr.
1706, gick han vid sin ankomst till Stockholm i sitt femtonde år
och nedskref där i sitt sjuttonde år de »mémoires de ma vie», ur
hvilka utdragen äro gjorda. Nog var han tidigt utvecklad och väl
undervisad, då han icke blott kunde sjunga och danBa på hoffester,
utan äfven fördjupa sig i sitt ärfda bibliotek och forska i
antiqvitets-arkivets källsamlingar.

1722 firades drottningens födelsedag på samma sätt som
konungens 1721, med spektakel och bal. Adlerfelt fick nu utföra
hufvudrolen i första pjesen och efter spektaklets slut presentera sin
trupp för kung och drottning, i själfva teatersalongen. På hösten
var han en kort tid i Upsala, där studenternas antal var 1,200, säger
han. I december dog farbrodern, sedan han på Sanna bränt en stor
del af sina bref. Nu stod den unge Adlerfelt åter på bar backe.
Farbroden Per, generalen, kom tillbaka från Köpenhamn och sökte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1893/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free