Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF WACHTMEISTER, HANS SLÄKT OCH HANS FÄLTTÅG 211
H. K. M. rapporterat, tror jag mig ej behöfva eller skyldig vara
någon vidare förklaring därutinnan aflämna.» ’»Jag hoppas ock, att
Kongl. M:t med nådigt välbehag anser detta förhållande, lika med
de arrangements jag under expeditionen vidtagit, och att göra därå
mera afseende på detta tagna steg af en chef för en flotta, än hvad
höglofliga Kongl. Stor-Amirals-Ämbetets ledamöter låtit förmärka,
emedan deras vidtagande åtgärd därutinnan är mig indifferent».
Under vanliga förhållanden skulle väl en sådan skrifvelse från
en underordnad af Wachtmeisters rang och samhällsställning knappast
kommit att leda till någon vidare påföljd. Men till otur för honom
satt på denna tid i storamiralsämbetet för örlogsflottan en man, som
var sträng mot sig själf, men äfven sträng mot andra. Framför allt
var denne ytterst noggrann i allt hvad som rörde disciplinen, och
fördenskull är det lätt att förstå, det han, efter emottagandet af
Wachtmeisters minst sagdt obetänksamma skrifvelse, skulle finna
storamiralsämbetet och sig själf förnärmade. Ordföranden i
storamiralsämbetet var nämligen dåvarande konteramiral, sedermera
generalamiralen, den berömde Johan Puke.
De andra ledamöterna voro öfverstarne frih. Rudolf
Cederström1 och Karl Jusléen samt amiralitetsrådet Kihlgren. Af dessa
yttrade sig Cederström först till protokollet och det i mycket skarpa
och klandrande ordalag mot Wachtmeister, emedan denne i sitt bref
»begagnat ordalag, som på intet sätt kunde förenas med den skyldiga
aktning ett ämbete, som föreställer H. K. H. hertigens och
storamiralens höga person har rättighet att fordra, och som icke kunde
ägna en underhafvande emot sitt befäl». Af denna orsak yrkade
Cederström, »det viceamiralen borde genast med militärisk arrest
till en början anses.»
Kihlgren vill ej gå så hastigt till väga. Han föreslog därför,
att storamiralsämbetet skulle anmoda Wachtmeister »att stiga upp i
ämbetet» för att på tillfrågan upplysa, om hans instruktion frikallade
honom från redovisningsskyldighet hvad underofficerarnes
permitteringvidkom. Och sedan borde storamiralsämbetet till K. M:t inberätta förloppet.
Cederström vidhöll likväl sitt yrkande och refererade
Wachtmeisters »vanvördiga uttryck». Vidare ansåg Cederström, att
Wachtmeister ytterligare hade felat i den aktning och Subordination, han
var skyldig storamiralsämbetet och det kommando, »som detta i
storamiralens stad och ställe utöfvade, som voro storamiralen i egen
hög person tillstädes.» Cederström framhöll nämligen att viceamiralen
Wachtmeister endast genom en adjutant hos ordföranden annonserat
sin och eskaderns ankomst på redden »och utan advis skjutit
dag-och natt8kott inne i hamnen, och äfven utan storamirals-ämbetets
kunskap låtit nedhala och salutera sin flagg, hvilket allt utmärker
en sidovördnad, som ej kan hänföras till okunnighet». Men ännu
mera klandervärdt vore hans ofvannämnda skrifsätt. »Att utan
påföljd få säga och skrifva till ett öfverbefäl, att dess åtgärd och af-
1 Ben nnder Karl Johans tid så bekante generalamiralen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
