Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
tekaries öfriga åligganden. Men alldeles befogad är denna
anmärkning dock icke, och genomgår man kungl, bibliotekets historia, så
torde man dock finna, att den Klemmingska perioden betecknar
bibliotekets kraftigaste utveckling, äfven om man frånser den svenska
afdelningen. Det var genom Klemmings energi, som biblioteket
erhöll sin nya, mönstergillt inrättade byggnad, genom hans ihärdighet
ökades efter hand anslaget högst betydligt, och om Klemming ej själf
hyste samma intresse för den utländska afdelningen som för den
svenska, så kunde han utan fara tillåta sig denna svaghetssynd, enär
verket ägde andra krafter, som på ett förträffligt sätt skötte hvad
han i detta afseende ej hann. Hvarje bibliotekarie har sin
älsklings-afdelning, och Klemmings var väl den bästa en svensk
öfverbibliotekarie kan hafva.
Den svenska afdelningen var hans ögonsten. Dit skänkte han
sin egen högst betydande boksamling, och alla de presentexemplar,
han nästan dagligen erhöll, hamnade på kungl, bibliotekets hyllor.
Själf erbjöd han det kanske enastående exemplet på en bokvän —
utan alla böcker. Några betydande summor drog denna samling
heller icke bort från de utländska bokinköpen, ty det mesta var en
frukt af Klemmings sega ihärdighet att aldrig låta ett tillfälle gå sig
ur händerna. I detta fall ägde han något af spårhundens instinkt
och släppte aldrig ett byte, som han en gång vädrat upp. Vanligen
erhölls den sökta skriften för intet eller för en spottstyfver, men
stego kostnaderna till sådana belopp, att han icke ansåg sig kunna
anlita kungl, bibliotekets kassa, gick han såsom en tiggare till
enskilde — och köpt blef boken.
Dessa gamla svenska böcker från vår litteraturs barndom voro
för honom såsom lefvande väsen. Han älskade dem såsom sådana,
och det tycktes nästan att han haft en känsla af att de älskat honom
tillbaka. Den som skrifver denna korta nekrolog satt en gång en
vacker sommareftermiddag ini denna svenska afdelning och arbetade.
Ute i Humlegården sken solen och fåglarna kvittrade. Då kom
Klemming in i rummet, tog en stol och slog sig ned framför de
vördnadsbjudande skinnryggarna. Så småningom spred sig ett belåtet
leende öfver hans drag, och till slut utbrast han:. »Ar här icke
idylliskt?»
Denna idyll varade i många år. Hindrad af sin astma att gå
ut, lefde han dagar och nätter bland sina böcker utan att känna
behof af någon annan förströelse. Om natten sof han i sin skrifstol
i chefsrummet, och då han om morgonen vaknade, började han genast
att vanka kring bland dessa tryck, hvilka blifvit hans käraste vänner.
Ännu efter det han erhållit afsked från öfverbibliotekariesysslan och
flyttat till sitt hem, sökte han så godt hans krafter tilläto att släpa
sig till den svenska afdelningen, och där satt han ännu n£gon tid
och arbetade med sina småtryck. Men det var icke längre någon
fart i arbetet; kärleken till arbetet fanns väl kvar, men förmågan
var borta. Så småningom tynade han af, hans besök blefvo
sällsyntare, och till slut flyttade han till landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
