- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Trettonde årgången. 1893 /
337

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

P. J. HÖPPENER

337

hämnd på sin gamle fiende. Hän yrkade således att få del af
justitiekanslerns bref in extenso. Advokatfiskalen sköt saken för
tillfället åt sidan genom ett löfte att vid sitt kommande
memorial bifoga nödiga handlingar. Sedan Höppener förgäfvès begärt
att få jäfva ett af hofrättsråden, Radman Bergenstråhle, emedan
denne i egenskap af referent uppehållit det Nordmanska målet i
tolf år, inlämnade fiskalen sitt memorial den 1 juni. Höppeners
påstående, att tryckfriheten vore i våda, har, säger han här, »jag
för min del ansett så mycket mera lastbart, som å den ena
sidan hvarje trogen undersåte bör därom vara förvissad, att
under vår store och dråplige konungs regering aldrig det minsta
i folkets säkerhet kan befaras, och å den andra åter det
innefattar en ovärdig beskyllning, som skalle nationen äga så ringa
urskilning, att den anförtrodde sig till assessoren, hvilken dock
för sitt häftiga sinnelag och otjänliga skrifart gjort sig så ökänd,
att hvar och en . . . icke lärer öfverlämna sitt väl eller någon
del däraf i assessorens hand.» Därefter påpekades de ofvan
anförda utfallen mot ämbetsmännen och aristokraterna, hvilka alla
fiskalen fann icke öfverensstämma med den »tystnad och
vördnad för sin öfverhet», som åligga en undersåte.

Höppener genomläste skrifvelsen — han kunde på grund af
sin döfhet icke förstå densamma vid uppläsningen — och
frågade genast, hvar de utlofvade bilagorna, särskildt
justitiekan-slerns bref, funnos. Advokatfiskalen ansåg sig icke vara skyldig
utlämna detsamma, och då Höppener segt vidhöll sin begäran,
förklarade hofrätten genom tvä särskilda resolutioner, att den
delade fiskalens åsikt. Men därpå måtte vederbörande hafva
insett det orättfärdiga häruti eller tröttnat gent emot Höppeners
envishet, ty helt plötsligt tog fiskalen fram det mångomtalta
brefvet »till förekommande af allt vidare uppehåli i målet».

Nästa rättegångsdag lofvade Höppener att »åsätta fiskalen
Ekman med sådane svar på dess oförskämda och för själfva
domstolen ovärdige glosor, att. sanningen af mina ord och
utlåtelser skola bestå, ljufliga förklarade, för de bästa lorgnetter och
de finaste brillor på den mäst aristokratiska näsan.» Därjämte
påstod han, att fiskalen sin plikt likmätigt äfven borde anklaga
honom för de fällda yttrandena, men då denne härpå svarade
sig icke vara Höppener redo skyldig för sina ämbetsåtgärder,
fordrade den sistnämnde i stället, att Sparre skulle stå till
ansvar för sin anmälan. Rätten afslog detta på den grund, att

Hist. Tidskrift 1893. 25

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1893/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free