- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Trettonde årgången. 1893 /
338

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

338

0. SYLWAN

»efter inhämtad underrättelse vice advokatfiskalen ej funnit något
vidare hafva förelupit, som fordrade dess ämbetsåtgärd», och
Sparres anmälan sålunda icke komme under hofrättens pröfning.

Höppener skred nu först till att besvara anklagelseskriften
i ett anförande »till domboken», som vanligt i hög grad
deklamatoriskt. Om folket under nuvarande regering aldrig har något
att befara, »hvadan kommer då de anbefalde aktioner mot
domare och ämbetsmän? Ja hvarföre periodicerar då ännu vår
proprietet och vår egendoms värde i af- och tilltagande som
månan, uti imaginäre papperslappar blott på börsens direktion
och växeloperatörers kapris emellan hvar postdag?» o. s. v. Han
hade aldrig sagt, att tryckfriheten var i våda, utan tvärt om att
den var skyddad under konungens spira. »Hvilken lag tillåter
er förklara mina ord och däraf draga äreförklenliga följder?
Konsekvensmakeriet har ju nu fått afsked med persekutionsligan
och allt dess blodiga anhang direkte åt afgrunden: man må ej
tro, att någon hemlig aristokrati arbetar på dess restitutio in
integrum . . . För öfrigt står det i evighet fast, att hela
nationens rätt ej bör vika för enskilda personers missbruk, om de
ock voro planeter af första rangen.» Så deklameras sida upp
och sida ned med mera kraft än klarhet och sammanhang. Så
får äfven fiskalen sin del; ban »måste åtminstone inom sig själf
blygas för ett ämbetsmemorial, som röjer så lastvärd okunnighet,
så vederstyggliga hädelser och så påtagliga anstalter till eo ny
persekutionsperiod.» Ekman fann detta svar bestå dels af
smädelser, dels af lofsånger öfver tryckfriheten och inskränkte sig
till att begära Höppeners häktande, som dock afslogs.

Hofrättens dom dröjde. Höppener lät emellertid på eget
förlag trycka handlingarna i målet, som ju företedde åtskilliga
pikanta omständigheter, och det blef en god affar. Hofrätten
lät väl den 5 juli lägga beslag på dem, men af 500 ex.
återstodo då blott 22 osålda, som blef allt, hvad lagens hand kom
åt. Den 22 juli föll domen, enligt hVilken Höppener borde för
smädelser mot riksråd och hofrätt göra ofientlig afbön och böta
600 dlr sm., hvartill kommo mindre belopp för hans skrifsätt
under själfva förhandlingen. Domen underställdes K. M:t, och
Höppener ingaf mot årets slut till konungen en »libell»,1 däri

1 Denna så väl som hofrättens utslag d. V7 och 23/7 finnas i prydlig renskrift,
antagligen ämnade till tryckning, uti »Handl. rör. H:s process 1774» på Kgl. Bibi.
H. vjlle äfven trycka rådsprotokollerna uti tryckfrihetsfrågan, men det afslogs d. Vt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1893/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free