Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
ÖFVERSIKTEN. OCH GRANSKNINGAR
.År 1640 hade imellertid Sveriges forhållande till Brandenburg
väsentligen förändrats. Förf:s framställning härom är ej fullt klar;
han säger visserligen, att Fredrik Vilhelm vid sitt trontillträde
»öppnade en följd af fredliga förbindelser» med Sverige, men af hvad
karakter dessa voro och till hvad resultat de ledde, därom lämnas
man i ovisshet. Efter hvad källorna ge vid handen, var saken
den, att kurfursten ingick ett formligt stillestånd med Sverige i
juli 1641.
De båda sista kapitlen af förf:s framställning beröra det
svenskpommerska väldets slutliga stadgande genom Westfaliska
fredskongressen och den där bestämda speciella uppgörelsen med Brandenburg
samt den svenska regeringens definitiva ordnande af Pommerns
styrelse och förvaltning.
Här har förf. föga gått utöfver, hvad Odhner och v. Bohlen i
8 in a arbeten meddelat. De pommerska sändebuden vid
fredskongressen, hvilka instruerats att understödja Brandenburg, tyckas på
denna ha spelat en rätt ömklig roll. Först på hößten 1645 togo
underhandlingarna någon fart, och redan i början af följande år
insågo sändebuden hopplösheten i hvarje motstånd mot Sveriges fordringar
— förf. säger i april 1646, men af deras egna bref framgår, att de
kommit till denna uppfattning redan i februari. Förf. nämner deras
närmande till Brandenburg hösten 1645, men detta var tydligen af
mycket oskyldig art, ty enligt v. Bohlen bestod det blott däri, att de
meddelade de brandenburgska sändebuden ett svenskt förlikningsförslag.
Emellertid hafva de sedermera kommit med hvarjehanda inlägg i
brandenburgsk riktning, men utan resultat. Sverige hade makt att
Pommern och Brandenburg till trots genomdrifva sina fordringar.
Hr M. påpekar, att det var på svenska sändebudens hemställan,
som kurfursten af Brandenburg efter freden sökte draga
underhandlingen om gränsregleringen till Stockholm, och att han nu begagnade
tillfallet för att föreslå ett byte, men han blef afsnäst med svaret:
»Ja, om Minden och Halberstadt legat, hvarest Pommern är beläget».
Gränsregleringen och frågan om delaktigheten i de hinterpommerska
licenterna sysselsatte sedan en i Pommern sammanträdande
svensk-brandenburgsk kommision ända till 1653. Förf. skildrar dess strider
och förhandlingar utförligt och med anslutning till Odhners
framställning.
Förf:8 sakuppgifter äro, så vidt rec. kunnat finna, i allmänhet
mycket noggranna. Hvad formen för hr M:s afhandling beträffar,
skulle rec. vilja anmärka, att uppställningen stundom gjorts väl mycket
beroende af den kronologiska synpunkten, hvilket minskat
Öfverskådlig-heten. Särskildt borde i det sista kapitlet skildringen af den
pommerska förvaltningens ordnande hafva gjorts i ett sammanhang och
ej splittrats af berättelsen om gränskommissionen, andra exempel att
förtiga.
Hvad hänvisningarna vidkommer, hade det varit lämpligt, om
förf. vid citerandet af det stora verket Urkunden und Actenstùcke
zur Geschichte des Kurfürsten Friedrich Wilhelm von Brandenburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
