- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Trettonde årgången. 1893 /
25

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NYA BIDRAG TILL STORHETSTIDENS DIPLOMATISKA HISTORIA 115

ej Böjt sig med att anföra publikationen, utan äfven meddelat den
speciella källan, ty utan kännedom om denna kan den läsande
allmänheten ej i någon tnån bedöma uppgiftens vetenskapliga giltighet.

Det arbete, hvarmed hr Heimer uppträder som historisk
författare, har i det hela taget gifvit mer nya resultat. Visserligen
skulle man kunna anmärka, att hans uppgift så till vida varit
otacksam, som de diplomatiska förhandlingar, han skildrat, ej burit
frukt i någon egentlig politisk allians och ingalunda öfvat något
större inflytande på händelsernas utveckling, men en undersökning af
dessa förhandlingar har dock alltid den betydelsen, att den
fullstän-digar bilden af den allmänna politiska ställningen i Europa under
denna för vår historia så viktiga tidrymd, och har därigenom sitt
fulla berättigande. Hvad särskildt angår det 30-åriga krigets dagar,
äro de svensk-engelska underhandlingarna ägnade att i sin mån belysa
detta krigs allmänt europeiska karakter genom den mångfald af
intressen, som i detta bröto sig emot hvarandra.

Förf. påvisar, att för alla diplomatiska underhandlingar, som de
första konungarne af huset Stuart förde, den pfalziska
kurfurstefamiljens restitution var förnämsta motivet. Endast dödens mellankomst
hindrade Jakob I att skicka en engelsk krigshär till Tyskland. Detta
må nu äga sin riktighet, men då förf. häraf drager den slutsatsen,
att man gjort dessa konungar orätt, då man förebrått dem likgiltighet
för deras tyska släktingar, skjuter han, synes det oss, öfver målet.
Det intrycket får man åtminstone af Karl I:s underhandlingar, att
han velat göra det minsta möjliga för den afsatta kurfurstefamiljen:
hans politik går egentligen ut på att söka fiska i grumligt vatten och
utan aktivt uppträdande begagna sig af Sveriges och kejsarens strider.
Hans föga kraftiga underhandlingar voro också ej ägnade att föra
honom fram till målet.

I Öfverensstämmelse med sin ofvan antydda politik, inledde Karl
naturligen underhandlingar med Gustaf Adolf, i synnerhet sedan denne
börjat deltaga i tyska kriget. Under konungens vistelse i München
1632 såg det också en tid ut, som ett förbund skulle komma till
stånd mellan de båda protestantiska makterna, men snart visade det
sig, att engelsmännen ej hade något allvar med underhandlingen.
Gustaf Adolfs och Fredriks af Pfalz död s. å. ändrade den politiska
ställningen. Nu understödde det engelska sändebudet Oxenstierna på
mötet i Heilbronn och betalade åt Sverige en penningesumma för
Pfalz’ restitution, men därmed ansåg sig också kon. Karl hafva
fullgjort allan rättfärdighet. För honom personligen hade det tyska
kriget synbarligen endast ett dynastiskt intresse; däremot förmådde
han icke uppfatta eller uppbära Elisabets storslagna
nationellt-prote-stantiska politik, som nu hade bort föra England till strid med
habsburgska huset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:03:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1893/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free