Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA BIDRAG TILL STORHETSTIDENS DIPLOMATISKA HISTORIA 27
uppgörelse med dessa. Äfven Karls anhängare, den ryktbare Montrose,
har fått hjälp från Sverige, Af nyligen i Riksarkivet funna handlingar
framgår, att han under flera månader (nov. 1649—jan. 1650)
uppehöll sig i Göteborg och att drottningen beordrat landshöfdingen
därstädes att för billigt pris anskaffa några skepp åt den skottske
parti-gängaren och åt honom utlämna de kanoner och den ammunition, sotn
en skottsk köpman upphandlat.
Westfaliska freden bildar epok i världshistorien icke minst
därigenom, att de politiska grupperingarna därefter blefvo helt andra.
Äfven Sverige berördes däraf: dess förra bundsförvandt Holland slöt
förbund med Danmark; härigenom förmåddes Sverige åter att närma
sig England. Förf. lämnar häraf en utförlig skildring. 1651 afsändes
den i vår finansiella historia ryktbare Spiring Silfverkrona till
England i syfte att förbereda en sammanslutning, men han dog året
därpå, innan han hunnit fullgöra sitt uppdrag. Efter hans död lät
Kristina de rent politiska underhandlingarna afstanna. Orsaken var
tydligen det 1652 utbrutna holländsk-engelska kriget. Emellertid s&g
det en tid ut, som Sverige af hänsyn till Hollands och Danmarks
närmande ej kunde undgå att dragas med i detta. Engelsmännen
erbjödo också alltjämt Sverige ett off- och defensivt förbund, men
Kristina inskränkte sig till att erbjuda sin bemedlingé
I sista kapitlet skildrar hr H. Whitelockes ambassad till Sverige,
med hvilket Cromwell nu »i religionens och handelns intresse ville
sluta en närmare allians». Man ser, att de synpunkter, som varit
bestämmande för så väl det närvarande som föregående. tidehvarfvets
politik, hos honom förenades. Men så var ej förhållandet med
Kristina, hon hade endast intresse för den senare. Drottningen synes
dock ej hafva varit bestämdt emot någon allians, men engelsmannen
fick en farligare motståndare i Oxenstierna, som ansåg de täta
författningsombytena i England — Cromwell blef vid denna tid
lord-protektor — ej vittna godt om republikens stadga. Kanslärens
motstånd gjorde emellertid Kristina — såsom vanligt —> ifrig för saken.
Att hon dock ej gick så långt i sina planer, att hon ville med
England dela Danmark, såsom Whitelocke berättar, antyder förf.,
men han framlägger härför icke något bevis. Hur som helst, blef
hon snart mer likgiltig för det engelska förbundet, därtill föranledd
af Pimentelli, som förgäfves sökt åstadkomma en engelsk-spansk allians.
Förbundet kom dock till stånd d. 28 april, men blef mycket
oskyldigt till sin beskaffenhet, då det till större delen rörde
handelsförhållandena. Hur engelsmännen upptogo det så ifrigt motsedda, men
nu så urvattnade förbundet, därom lämnar förf. ingen upplysning.
Hr H. har i det hela med åskådlighet och reda behandlat sitt
ämne. Dock torde kunna anmärkas, att han med alltför stor
vidlyftighet skildrat förhållanden, som ej direkt röra detta ämne. Så
t. ex. har han åt de engelsk*franska tvistigheterna på 1650-talet och
kriget mellan England och Holland vid samma tid ägnat inemot ett
tjugutal sidor. Dylika formella brister kunna äfven på andra punkter
npp visas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
