Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W. BERG-, GÖTEBORGS STIFT UNDER 1700-TALET 59*
dippelianer, hernhutare, svedenborgare m. fi., den andra -om
»Göteborgs Stifts prästerskap vid midten af 1700-talet.» Härtill komma
^bilagor till rättegången mot Svedenborgare», hvilka
bilagor-upptaga icke obetydligt öfver hälften af den digra volymen. Redan af
anförda indelning framskymtar förf: s tendens, som tydligen är att på
bekostnad af »kyrkan» och hennes målsmän upphöja alla kättare och
svärmare, likgiltigt af hvad slag, de än månde vara. Genomgående
framställas i arbetet de senare såsom sanningsvittnen och martyrer,
ander det att de -förra i allmänhet ställas i den förhatligaste dager.
Och under samma dom, som »med omutlig stränghet» drabbat. förfcs
store föregångare inom detta område af kyrkohistoriskt skriftställeri
— den bekante Gottfrid Arnold —, synes ock hr Bergs bok falla.
Har man redan om den förstnämndes »Unparteische Kirchen- und
Ketzer-Historie» allmänt erkändt, att den är »kolossalt partisk», så
torde detta omdöme i lika hög grad gälla om föreliggande arbete.
Ingen opartisk kyrkohistoriker kan eller vill förneka, att de
kyrkliga målsmännen äfven i vårt land under flydda tider dess värre
ej så sällan gjort sig skyldiga till både stridslystnad och
ofördragsamhet mot olika tänkande. Framför allt gäller detta om åtskilliga
den s. k. ortodoxismens banerförare. Men dels får man ej göra kyrko-’
samfundet i sin helhet ansvarigt för enskilda medlemmars fel, dels
må man vid det historiska bedömandet icke förgäta att äfven taga
tidens allmänna art och skaplynne i betraktande.
I »inledningen» sparas ej på obevisade och obevisliga utfall mot
»kyrkan» och hennes föregifna ljusskygghet m. ra. i den bekante
amerikanske unitarien Parkers anda. Så säges (s. 2), att kyrkan
— hvarmed tydligen menas icke blott den romersk katolska utan
äfven reformationens — under seklernas lopp allt afgjordare brutit
med vetenskapen. »Den har söndrat sig därifrån, liksom den söndrat
sig från mänsklighetens friska tankar och från mänsklighetens friska,
praktiska lif för att i stället drömma sjukliga, osunda drömmar»
o. s. v. oeh sid. 3: »kyrkan fruktar ljuset och bäfvar för nya tankar.» (!)
Med afseende på »den kyrkliga teologien,» om hvilken förf.
hyser besynnerliga föreställningar, invecklar han sig i uppenbar
motsägelse. På ett par ställen räknas teologien till vetenskaperna. Så
utropar förf. (s. 3): »Hvad kan då orsaken vara till detta, att alla
andra vetenskaper gå framåt, alla utom den kyrkliga teologien ?» Och
sid. 4 säges, att teologien »är ett undantag från alla de andra veten*
skaperna.» Den är således, menar förf., dock en vetenskap. Men
på samma sida, som först citerade tirad läses, gifver förf. sina
läsare den minst sagdt öfverraskande upplysningen, att »teologien har
lika litet att göra med vetenskapen, som den själf kan sägas vara’
tiågon sådan».
På något försök att vederlägga detta förf:s bestridande af
teologiens vetenskaplighet skola vi så mycket mindre inlåta oss, som
förf., såsom anfördt är, i samma andedrag erkänt hvad han förnekar.
A.tt för öfrigt sådana teologiska discipliner som exegetisk och
systematisk teologi, kyrkohistoria, religionsfilosofi, jämförande religions-
Hist. Tidskrift 1893. Granshn. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
