Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2
ÖFVERSDKTER OCH GRANSKNINGAR.
Norges grundlov, som ständerna först fatta sina — i allmänhet
godkännande — beslut, och först efter detta godkännande upprättas
riksakten, Då vidare den kungl. prop. i detta ärende till 1815 års
riksdag inledes med en hänvisning till det förbehåll, som vid
grundlovens antagande gjordes den 10 nov. 1814 för riksens ständers
konstitutionella rätt i de delar, soin medföra ändring eller jämkningar i
Sveriges regeringsform, så är härmed tydligen angifvet, att det är för
dylika gemensamhetsbestämmelser ständernas samverkan begärdes.
Samma hänvisning till detta förbehåll finnes ock i riksakteus ingress,
som betraktad i sitt sammanhang icke gifver stöd för åsikten, att
riksakten skulle innehålla alla föreningsvillkoren.
Med den unionella rättsåskådning vi sålunda antydt såsom
bakgrund beröra de båda förf. äfven åtskilliga specialspörsmål såsom
t. ex. de bekanta frågorna om utrikesärendens behandling och om
konsulatväsendets ställning enligt föreningsfördragen, hvilka i våra
dagar alltmer synas öfvergå till praktiskt-politiska tvistepunkter.
Särskildt hr V. får under sin kritik af de norska arbetena rik anledning
att grundligt belysa dessa saker. Här må endast nämnas, att han
därvid t. ex. i det faktum, att »konsuler» omnämnas i grund! o ven
icke kan Be något stöd för att de skulle vara enbart norska
embetsmän, enär grundloven icke är en enbart norsk författning, utan äfven
ett unionsdokument och sålunda där omnämnda ämbetsmän äfven
kunna vara unionella. För att de skulle vara enbart norska skulle
fordras bestämmelser, som direkt angifva detta. Nu finnas
emellertid inga sådana ifråga om konsulerna; tvärtom visar förf., att man
vid förhandlingarna 1814 ansåg konsuler inbegripas under de i S
26 omnämnda »gesandterna», och denna S 26 åter — intagen i
riksakten såsom dess §4 — är som bekant af oomtvistadt unioneli
karakter.
Bland mera anmärkningsvärda punkter i förfrs framställning må
nämnas hans belysning af A. Hedins citater, hans referat af prof.
Auberts intressanta tolkning af det bekanta »i dens sted», hvarmed
stortingsprotokollet den 28 okt. 1814 beledsagar inskottet af g 38 i
grundloven, efter det den gamla S 33 uteslutits o. s. v. Utrymmet
hindrar oss dock att härpå närmare ingå, likasom ock på ett par
smärre anmärkningar mot de skäl, på hvilka hr V. kritiserar den af
signaturen B. C. A. häfdade uppfattningen om de diplomatiska
ärendenas rent svenska karakter.
Hr Yarenii arbete har till större delen ursprungligen i tre olika
afdelningar varit intaget i Svensk Tidskrift för 1892 och 1893.
Detta förhållande har icke varit utan en viss menlig inverkan på
dess uppställning och öfverskådlighet: en del omsägningar och
upprepningar hafva däraf blifvit en följd, och det är icke alltid så lätt
att hitta, hvar den eller den specialfrågan behandlas. För alla, som
vilja hafva en öfversikt öfver de unionella rättsåskådningarna i stort,
öfver de olika praktiska specialspörsmål, som f. n. uppröra vår
unionspolitik, eller öfver den hufvudsakligaste litteraturen i ämnet, torde det
icke dess mindre vara den hittills publicerade bästa hjälpkällan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
