Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
ÖFVERSIKTEN. OCH GRANSKNINGAR
häftig process med Patkuls broder och moder. Brodern dog 1698,
modern (omgift med en ryttmästare Möller och bosatt på hans gods
Linden) dog 1700; hon var ännu vid lif, då Patkul i febr. s. å.
gjorde sitt korta, den gången fientliga besök i Lifland.
Sina bidrag till Patkuls historia afslutar förf. med
framställningen af det misslyckade öfverrumplingsförsöket mot Riga och det
därpå följande inbrottet i Lifland, då han rar med. Berättelsen
innehåller här emellertid föga, som icke är förut kändt. Han följer här
för det mesta Carlson; endast mot dennes uppgift, att Patkul anförde
sachsarne i Dünaslaget, gör han invändning. Vi beklaga, att förf.
ej tagit notis om några i denna tidskrift införda bidrag till nämnda
händelsers historia (särskildt afh. om Otto Arnold Paykull i årgången
1881). Åtminstone skulle väl då Paykulls brådstörtade reträtt från
Jungfernhof hafva förefallit honom mindre obegriplig och han skulle
måhända äfven hafva mindre skarpt klandrat Otto Wellingks
försiktighet.
Förfis arbete afslutas med ett litet intressant tillägg om Patkuls
utseende vid olika tider. Som illustrationer meddelas tre väl utförda
porträtt af Patkul; ett af dem är utfördt i större format och
framställer honom som svensk kapten, de båda andra äro i
medaljongsformat och föreställa sannolikt mannen, sådan han tog sig ut som
sachsisk hofman.
Det är hufvudsakligen ur de lifländska stads- och
domstolsarkiven som förf. hämtat sina nya bidrag. Det noggranna och
omfattande forskningsarbete, som han därvid nedlagt, är allt erkännande
värdt.
Otto Stfögren.
Napoleon und Bernadotte im Herbstfeldzuge 1813. Mit 6
Skizzen. Von Dr. Ernst Wiehr. 496 sid. Berlin, 1893.
De allierade monarkernas beslut att åt Carl Johan uppdraga
Öfverbefälet öfver den norra förenade armén mottogs med allt utom
tillfredsställelse af de preussiska generalerna. Tydligen måste det
också kännas förödmjukande^för Fredrik den andres preussare att
såsom öfverbefälhafvare vid den förestående striden mot
världsinkräktaren helsa en f. d. fransk marskalk, hvilken därtill få år förut såsom
segrande motståndare mött dem på slagfälten vid Zeiss, Halle och
Lübeck. Den entusiastiska hyllning, hvarmed denne mottogs af
befolkningen i Berlin liksom sedermera i Hannover, kunde icke heller
vara behaglig för hans preussiska underbefälhafvare, hvilka, då de nu
ställdes under Carl Johans befäl, svårligen kunde undgå att häri se
en tämligen tydlig kritik öfver det sätt, hvarpå de själfve under
vårfälttåget ledt en del af de preussiska operationerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
