Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGET I NORGE 1814
«9
slaget vid Dennewitz. Personligen stodo dessa dock mot hvarandra
först under de ödesdigra dagarne d. 10 till 13 oktober och om än
den härunder af Gari Johan vunna strategiska segern förlopp oblodig,
var dess betydelse för beseglandet af Napoleons öde säkerligen icke
mindre än slagen vid Gross-Beeren och Dennewitz.
G» Dunér•
Kriget i Norge 1814. Efter samtida vittnesbörd framställdt af G.
Björlin. 348 sid., med 3 kartor öfver krigsskådeplatsen.
Stockholm, Norstedt & Söner. 1893.
För hvar och en, som af fridsamhet eller räddhåga söker väja
för alla ömtåliga frågor, har herr Björlins bok kommit mycket
olägligt, i synnerhet som den framträdt på en kritisk tidpunkt. På
missförstånd eller halft förstånd torde emellertid ingen varaktig vänskap
kunna byggas, och därför är man äfven ur rent politisk synpunkt
skyldig tack åt hvar och en, som lämnar något väsentligt bidrag till
belysning af 1814 års händelser. Så mycket mera måste detta vara
fallet inför historiens forum.
Af 1814 års krig äga vi icke förut någon tillfredsställande
skildring. Götlins framställning (1820), utgörande 50 sidor i håns
»Anteckningar under svenska arméens fälttåg 1813 och 1814», af hvilka
14 ägnas åt Gahns expedition, är visserligen trovärdig och objektiv,
men han hade icke gjort några omfattande arkivstudier och kände
föga till den norska arméens ställning och operationer. Bergman
har väl haft tillgång till rikare källor, men delvis af o tillförlitligt
slag, hvilka han icke förstod eller gaf sig tid att kritiskt sofra. Alla
norska och danska framställningar hafva helt och hållet eller
väsentligen saknat underlag af svensk arkivforskning och därför nödvändigt
blifvit bristfälliga, äfven där en sträfvan att finna sanningen hos
författarna förefunnits. Mankell har slutligen i »Fälttåget i Norge år
1814» (1887) sökt att i Sverige bereda väg för den uppfattning af
1814 års krigshändelser, som under starkt inflytande af den
nationella ambitionskänslan småningom utbildat sig i Norge, och han har
till stod för denna uppfattning flitigt åberopat sina undersökningar i
krigsarkivet. I trots af denna skylt torde emellertid Mankells arbete
hvarken bland svenskar eller bland norrmän med historisk bildning
hafva åtnjutit något synnerligt anseende, enär förf. handskats alltför
oförsiktigt med allmänt tillgängliga historiska källskrifter och i sin
genomgående tendensiösa framställning alltför ofta kommit i strid med
sig själf och med kända historiska fakta.
Under sådana förhållanden kan det synas hafva varit fullt
tidsenligt att nu göra ett försök till en objektiv framställning af 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
