Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
ÖFVERSIKTEN. OCH GRANSKNINGAR
års korta och på stordåd fattiga, men dock för Nordens hela framtid
ytterst viktiga krig.
Herr Björlin börjar efter en inledande öfversikt af de politiska
förhållanden, som gjorde kriget nödvändigt, med en framställning af
krigsrustningarna i Sverige, som utgör ett motstycke till följande
afdelning, Norges försvarskraft 1814. Här lämnas en detaljerad
redogörelse för den svenska och den norska krigsmakten till lands och
vatten, deras organisation och utrustning, jämte de bägge rikenas
finansiella ställning. Sedan förf. skärskådat de bägge arméernas
fält-tågsplaner och koncentrering, följer redogörelsen för själfva kriget,
utförd for hvarje dag med en omständlighet, som i trots af förf:s
lediga stil och hans bemödande att gifva lif åt sina siffror och genom
talrika utdrag ur »samtidas vittnesbörd» väcka intresse för arméens
marscher äfven hos dem, som icke äro fackmän, understundom verkar
tröttande, men som har sitt fulla berättigande i de många
förvridningar af 1814 års händelser, som föreligga, och som man aldrig
lärer fått slut på utan en uttömmande och detaljerad skildring af
kriget, stödd på officiella akter och ojäfviga vittnen från bägge rikena.
I allt väsentligt är herr Björlins bok en sådan skildring, dessutom
utmärkt för en höfvisk och aktningsfull ton vid bedömandet af Sveriges
dåvarande fiender. Åtminstone är detta regel, då förf. själf talar;
att det däremot icke alltid är fallet med de samtida svenska
vittnesbörden, är tämligen själfklart, och att förf. skulle ur denna synpunkt
hafva bland dem företagit någon utsöndring, om de annars förtjänat
att anföras, torde vara för mycket begärdt.
Resultatet af förf:s fram ställning blir, att Karl Johan under och
efter 1814 års krig fullt behärskade ställningen, åtminstone om man
bedömer densamma ur militärisk och finansiell synpunkt. Detta
resultat skall ingen kunna jäfva.
Såsom en ytterligare förtjänst i förfrs framställning torde böra
framhållas den själfkritik, som förmått honom att begränsa sig till
en framställning af själfva krigshändelserna och hvad därmed
omedelbart sammanhänger. Konventionen i Moss, som utgjorde krigets
afslutning, utgör också med full rätt det sista kapitlet i förfrs bok.
Just därför att beviskraften af det rikliga material, som förf.
här med konstnärlig hand ordnat till ett öfverskådligt helt, är
afgörande, synes det, som förf. alldeles onödigtvis gifvit sin bok en
nästan genomgående polemisk karakter. Icke nog med att förf. i not
efter not bemöter Mankells framställning eller påpekar hans
oriktigheter, låter han honom också rycka upp i texten. Mig tyckes, att
det varit fullt tillräckligt, om förf. på några ställen eller i en längre
not ådagalagt, att Mankells enligt uppgift på arkivforskningar
beroende framställning icke heller i de fall är tillförlitlig, då hans
genomskinliga tendenser icke kunnat öfva inflytande på berättelsen. Då
känslan utöfvar ett stort inflytande på tron och Mankell i följd häraf
i vissa kretsar i Norge är en god auktoritet, så torde dock förfrs
polemik kunna till en viss grad försvaras. Man frestas till detta
medgifvande, då man ser, att till och med en sådan forskare som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
