Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGET I NORGE 1814
91
Yngvar Nielsen kan »rätta» gamla goda uppgifter efter Mankells
oriktigheter (Se Smaaskrifter tilegnede Krieger, sid. 129, not 1). Nu
låter emellertid förf. nägon gång i sin polemiska ifver förleda sig
till småaktiga anmärkningar och till och med obefogade. Gent emot
Mankells berättelse, att en half bataljon afdelades från Fredrikshald
under majoren Stjernschantz att öfver Aremark och Ödemark
uppsöka förbindelsen med Gahn, heter det, sid. 283, not 2: »Hvad
förbindelsen med Gahn vidkommer, gick den såsom nämndt öfver
Dalsland och Vermland.» Det är emellertid klart af förf:s egen
framställning, sid. 253, 288, 297, 298, att Mankells marschruta är
riktig, och att Stjernschantz icke gick med sin trupp öfver Dalsland,
ehuru trossen torde hafva gått däröfver. Likaledes torde det ej vara
rätt att mot Mankells kritik af Karl Johans plan till norska arméens
inneslutning, hvilken kritik, ehuru intagen under 9 aug., dock gäller
planen i det hela, anföra (sid. 298), att ingen tillbakadragning af
trapper ägde rum, ty förf. omtalar ju själf sid. 308 en mycket betydlig
sådan. Det händer ock, att förf. citerar Mankell oriktigt, och att
hans kritik därför skjuter öfver målet. Sålunda må man jämföra sid.
33, not 3 sista punkten, med Mankell, sid. 28 (ej- 29), som icke
innehåller, hvad förf. i noten angifver.
En annan brist i förf:s framställning synes mig vara, att han
icke nog tydligt angifver, när de samtida vittnesbörden uppträda
som belysande tidsbilder eller aJ. att säga tala å fö rf: s vägnar, så att
han i ett och allt gör deras utsagor eller omdömen till sina egna.
Alldeles själfklart torde vara, att det endast i det senare fallet kan
vara tillåtet att lägga en berättelse af ett samtida vittnesbörd till
grund för framställningen om en händelse. Detta har väsentligen
skett i redogörelsen för anfallet på Hvalöarna, som hvilar på G. af
Klints tydligt nog färglagda uppgifter. Det vill synas, som Pukes
åsikt, att »hasarden skulle bestämma sjövapnets användning», om man
bortser från Klints illvilliga, till egen berömmelse syftande utläggning
af Pukes ord och åtgärder, komme tämligen nära förf:8 egen på flere
ställen i detta arbete framställda anmärkning mot den tidens
fälttågsplaner, att de gingo för långt fram i tiden och för mycket i
detalj. Mot trovärdigheten af Klints uppgifter gör förf. själf i not
till sid. 90 i en väsentlig fråga en viktig invändning, liksom not 2
till sid. 193 väl får uppfattas som en berättigad själfkritik af denna
afdelning i boken.
Ett annat exempel, där det skulle varit önskligt, att förf. mera
tydligt skilt emellan sig själf och sina källor, erbjuder sid. 296 o. f.
Dessa följande sidor innehålla så pass många nya och viktiga
uppgifter, att man bort veta deras fulla hemortsrätt, bland annat, hur
långt de »lösa anteckningar» sträcka sig, som förf. anträffat i H. M:t
konungens privatarkiv, och deras innehåll tydligt angifvet.
Någon gång händer det, att förf. icke tolkat sina källor rätt.
Lustigt nog, då man tänker på den förbittring, förfrs arbete väckt i
Norge, har han läst intyg om de norska soldaterna väl mycket »in
bonam partem». Staffeldt skrifver. den 21 maj 1808: »Havde jeg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
