Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 RUDOLF KJELLÉN
i underbara bragders tid; ärans och minnenas bländsken villade
honom ej mera; han såg klart, att Sveriges stora behof var att
få långvarig ro för de djupa såren, och denna öfvertygelse måste
göra hans rådslag försiktigt i kritiska lägen. Men för en sådan
ståndpunkt måste tydligen hattarnes äfventyrspolitik vara i hög
grad förhatlig. Öfverallt stötte de oförenliga motsatserna på
hvarandra. Mot det ryska kriget hade Å. förgäfves höjt sin
varnande stämma. Det var han, som efter krigets slut visade
att Sveriges politik i den närmaste framtiden mäste vara vän-
skap med Ryssland,’ och som med vanlig konsekvens försvarade
detta system långt efter det hattarne återgått till sina franska
vänner och sina revanche-tankar. Var Ryssland för Å:s blick
den ena hörnstenen i Sveriges politiska system, så var England
— nu främst bland sjömakterna — den andra. Men den preus-
siska politik som hattarne småningom närmade sig betecknade
han såsom både onvttig och farlig.” Hans politiska afvoghet
emot Preussen verkade tillbaka på hans förhållande till det
unga hofvet, hvars misstro han tidigt väckt dels genom sitt
försvar för principalatsläran, dels genom sitt motständ emot det
preussiska giftermålet, dels ock genom sin sparsamhet i egen-
skap af konungens öfverstemarskalk? — allt omständigheter
hvilka hattarne begagnade för att framställa honom som en
farlig motståndare till sarffursteus» intressen." Under dessa för-
hållanden betydde det icke mycket, att den gamle konungen
själf hela tiden lutade åt Å:s sida; Sveriges konung var numera
endast en svag bundsförvant i partikampen.
Äfven på inrikesförvaltningens område möttes de kämpande
asikterna, och bankopolitiken var här det egentliga slagfältet.
Samma äfventyrssinne, samma bristande insikt, samma förakt
för formen stämplar hattarnes bankförvaltning som deras utrikes-
politik. Då följderna trädde fram i kursens stigande, så skyllde
de på plåtars utskeppning ur riket och begärde ett exportförbud
däremot af kvnungen; och då detta föga gagnade, gingo de ett
steg längre och ville utverka ett nytt förbud emot all inväxling
af sedlar. ÅA. angrep skarpt dessa åtgärder såsom både formellt
och materiellt olämpliga; enär konungen icke borde befatta sig
! Malmström, Sveriges politiska historin, del IIT (1870), s. 129 f.
? Malmström, s. 160 f.
3 Fryxell, Berättelser, del XXXVII (1868), ss. 12, 22—24.
4 Berättelsen om A:s och arffurstens rivalitet om konslersämbetet vid Uppsala
universitet (Malmström, &. 207 f.) visar klart hattarnas taktik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
