Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 RUDOLF KJELLÉN
Actors påståenden i målet bära datum den 26 aug. 1747.!
Det är en diger inlaga och omfattar trenne anklagelsepunkter,
af hvilka bankfrågan gifvit stoff till de tvenne och principalatet
till den tredje. Vi känna dessa båda frågor från det föregående
såsom brännpunkter för partikampen; och vi hafva sett, huroa
hattarne sökte af principalatsläran göra en injuriesak genom att
däruti inlägga dolda anslag mot rikets fastställda tronföljd. Men
det är att märka, att denna synpunkt icke här kommer fram,
ej heller någonsin under rättegängen urgerades. I sitt sista me-
morial af den 2 nov.? yrkar också Å. ett snabbare afgörande,
enär man ju icke anklagade hans uppsåt; och då domstolen,
tydligen med anledning däraf, dagen därpå frågade actor, om
han kunde göra något särskildt påstående om dolus, så måste
han svara nej.” Därför var det Löwenhielms hufvudskäl, då
han föreslog sakens afgörande direkt inom sekr. utskottet, att
»hvarken bankodeputationen eller de 16 deputerade eller actor
finnes hafva sagt, det herrar riksråden talat af ond vilja eller
uppsåt att skada det allmänna . .... intet spår till sådant finnes
i deras rådslag.»!
Det var alltså hvad vår tid skulle kalla det politiska slaget
af ministeransvarighet, som här skulle inför riksrätt tillämpas.
Nu uppstår själfnödvändigt den frågan: hvarför inskränkte man
anklagelsen till så beskaffade punkter, om andra och bättre
grunder för en fällande dom förefunnos? Var det kanske så,
att man i partiförblindelsen ansåg de anförda punkterna alldeles
slöt ntskottet att själft öfvertaga saken, hvarpå specialkommissionen upplöstes den
23. Saken var således kommen inför ett nytt forum och företogs där till behand-
ling den 24 nov.: men i protökollsutdraget härom skiljes emellan rättegångsmålet,
som nn definitivt afgjordes, och »det till riksens ständers afgörande hörande målet,
beträffande herr riksr. A:s begärta afsked> (Ridd. och ad. prot. bl. 378"). Det
synes ej rätt klart, hvilken lott utskottet härmed tilldelat riksdagen; förmodligen
blott frågan, om Å. skulle tillerkännas pension eller ej. Emellertid blef saken
härigenom dragen inför ännu ett, tredje forum, där den förekom d. 1 dec.; adel
och borgare antogo oförändradt utskottets hemställan, prästerna åter förenade sig
om ett smickrande anbud till Å. att stanna i rådet; ett par dagar senare ändrade
emellertid ståndet sitt) votum, sedan Troilius framfört Å:s egen anhållan att få
afgå. — Enligt Korffs depeseber skulle Troilins härvid hafva uppträdt opåkallad
och svikit Å. (Hjärne s. 43; dessa rykten äro bekanta redan för Fryxell, se s. 175,
not). Men detta synes föga troligt; äfven prosten Montelius förklarade sig veta,
att Å. menade allvar med sin afskedsansökan; Prest. prot. d. 4 dec., p. 1231.
’ 8, u. dep. handl. n:o 26. Actor var assessor David Hollsten, sedan
justitiekanslern Löwenhielm undanbedt sig på grund af sina många befattningar;
se prot. för den 31 jäli och 4 avg.
2.8. uv. dep. bandl. n:o 30.
2 $, u. dep. prot. den 3 nov., bl. 68.
+ Sckr. utsk:s prot. den 16 nov. 1747, s. 2582 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
