- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Fjortonde årgången. 1894 /
52

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52 A. HAMMARSKJÖLD

som under reträtten blifvit afskuren. I en särskild rapport (bil. II
n:r 3), daterad samma dag som ofvannämnda skrifvelse, begärde
Lagerbring att med det första få hertigens ratifikation af öfverens-
kommelsen sig tillsänd. Därjämte underrättade han hertigen om,
att ryske kejsaren befullmäktigat sin f. d. minister i Stockholm,
kammarherre Alopzeus, att som »ministre plenipotentiaire i freds-
underhandlingar ingå», och att denne i Åbo vore beredd att möta
svenska regeringens ombud. Till sist tillkännagaf Lagerbring,
att han af ryska öfvergeneralen fått tillstånd att fortsätta sin resa.

Att Lagerbring fullt och fast känt sig öfvertygad om, att han
genom denna konvention hindrat ryska arméens omedelbara öfver-
gång till Sverige, framgår klart och tydligt af hans egna berät-
telser. Och att saken tedde sig för honom sålunda, är icke att
undra öfver. Han hade ju samma skäl som Döbeln att tro en
rysk invasion vara omedelbart förestående. Och det skulle för
en svensk ha varit alltför optimistiskt att betrakta saken annor-
lunda. Men de skäl, som ofvan ha anförts mot en förestående
rysk invasion omedelbart efter Kulneffs lyckliga öfvergång till
Grisslehamn, de tala ock mot att en sådan varit nära före-
stående ett par dagar senare, eller den 21 mars. Nämnda skäl
kunde ju likväl icke vara bekanta för Lagerbring, ty de ryska
generalerna hade väl icke låtit honom veta, att de öfverlämnat
frågan till kejsarens afgörande. Men utom dessa skäl fanns
äfven ett annat, som kanske, när allt kommer till allt, varit det
mest afgörande för att förmå ryssarna att ingå på denna >kon-
ventiom. En farlig farsot hade nämligen börjat att utbryta bland
de Fyska trupperna och på nägra få dagar skördat mer än 200
offer.! Denna farliga sjukdom var nog densamma, som under
namn af »Åländska smittan» rasade inom Döbelns armé. Arakt-
schejeffs hotelser kunna fördenskull knappast få fattas annor-
lunda än såsom ett uttryck af den harm han i första uppbrus-
ningen kände öfver att ha låtit föra sig bakom ljuset af Döbeln.

Lagerbrings förtjänst vid detta tillfälle torde därför vara en
annan, än den han själf menar, men detta gör den knappast
mindre betydelsefull. Det stillestånd, som ban afslöt med rys-
sarna, blef visserligen ingen verklighet, emedan det endast fick
svenska regeringens, men icke kejsarens ratifikation. Men den
omedelbara följden af detsamma var en ovärderlig fördel för

! Bil. I: Arfvedsons bref till Wachtmeister 27/,.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 18 01:28:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1894/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free