Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRA ÄLDSTA REFORMATIONSSKRIFTER OCH DERAS FÖRFATTARE 109
misstagit oss, ty, sasom Bang påpekat, är arbetet en än fri, än
trogen öfversättning från Luthers Bethbiächlein eller — såsom
Andersson sedermera modifierat detta påstående — en ganska
själfständig bearbetning af Bethbäöchlein. Med denna upptäckt
försvinner naturligen beviskraften af mitt först anförda skäl, ty
en dvlik bearbetning behöfver ju ej hafva verkställts af någon
bland Luthers personlige lärjungar.
Tonen — säger Steffen vidare — >»är icke reformatorns-,
och han finner det föga sannolikt, att Olavus Petri kunnat skrifva
en så mild och opolemisk bok. Detta just icke starka skäl
vederlägges utförligt af Andersson, som söker göra gällande en
annan uppfattning af Olavus’ personlighet och tillägger: >Hvarför
skulle han icke hafva kunnat skrifva en så mild och försonlig,
sa fullständigt opolemisk skrift som denna? Han har senare
obestridligen gjort det, och äfven Luther, som dock mycket ofta
använder häftiga och åtminstone för vär tid sarande uttryck,
hade visat sig kunna göra det. Att boken är en »reformations-
skrift> behöfver för öfrigt intet annat bevis än det, att en af
Luther skrifven bok var dess förebild saväl till sammansättning
som till betydliga delar af innehållet.»
Säsom skäl att tänka på Laurentius Andre& sasom för-
fattare påpekar Steffen ett bref från denne af 1524, i hvilket
bref han uppmanar munkarne i Örebro att, om de påträffa några
böcker, Luthers eller andras, i hvilka den nya läran förkunnas,
icke strax förkasta dem, utan först pröfva dem. Häri vill Steffen
se ett bevis, »att Laurentius Andre& tänkte på och bekymrade
sig om reformationsskrifters utgifvande och ville bereda väg för
dem>. Ja, visserligen, men icke behöfver han därför — anmärker
Andersson med rätta —— själf hafva författat ett par två ar
senare utgifna böcker. Olavus Petri och förmodligen många
andra intresserade sig ju också för reformationsliteratur. En
anledning till denna egendomliga uppfattning af brefvet har
Steffen däruti, att han tror de här åsyftade skrifterna häntyda
på tilltänkta skrifter snarare än på några redan förefintliga.
Men att de helt enkelt afse de tyska reformationsskrifter, som
ända sedan 1522 af resande bokförare infördes i landet, är tyd-
ligt, och för att finna detta behöfver man endast jämföra detta
bref med andra samtida, i hvilka denna fråga ofta behandlas. !
! Schöck. Anteckon. om den älsta bokhandeln i Sverge 44—46).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
