Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 HENRIK SCHUCK
Olavus Petri var däremot en man i sin kraftigaste älder —
1526 var han 33 år — och han hade studerat under Luther
och Melanchton, d. v. s. de enda universitetslärare, hos hvilka
en kunskap sådan som den, vi återfinna hos testamentsöfver-
sättaren, kunde förvärfvas. Han var vidare en litterärt intres-
serad man, som årligen utgaf flera skrifter — och bland dessa
just de för den svenska kyrkan nödiga handböckerna, såsom
katekesen, psalmboken, mässan, postillan och handboken – hvar-
för det ock är föga antagligt, att han 1526 varit litterärt overksam.
Han var vidare den, åt hvilken konungen uppdrog det teologiska
försvaret af den nya läran, så i striden mot Paulus Helix och
Peder Galle som vid Västerås riksdag. Hade de 1526 utgifna
skrifterna varit af Laurentius Andre& och ej af Olavus Petri,
är det väl bra mycket sannolikare, att konungen för dessa makt-
påliggande litterära företag vändt sig till den förre och icke till
Olavus Petri, som — så vida Steffens antagande är riktigt —
varit alldeles oförsökt som författare och teolog.
Olavus Petri var slutligen en man, som redan i sina första
arbeten visar sig behärska den då moderna bibelkritiska littera-
turen. I sin skrift om klosterlefvernet citerar han Vallas Anno-
tationes in acta apostolorum (Troil II, s. 4), och i svaret på Paulus
Helizes sändebref anför han Erasmus" åsikt om äktheten af Jakobs
epistel — d. v. s. han har studerat samtidens båda viktigaste
bibelkritiska arbeten, och man behöfver ej läsa mänga sidor i
hans skrifter för att förvånas öfver den säkerhet, med hvilken
han rör sig på bibelkritikens och kyrkohistoriens område. Och
en dylik förmåga skulle hafva lämnats obegagnad i Gustaf Vasas
Sverige, som i sanning icke ägde manga af den arten!
Både af Wnderwijsningens slutord och Nyia Testamentits
företal framgår dessutom, att den 1526 utgifna öfversättningen
endast betraktades säsom en del af den fullständiga bibelöfver-
sättning, hvilken med det snaraste skulle följa på svenskt mål.
I Wnderwijsningen heter det: > . ... för ty the vijsa tijt j then
helgha scrifft, ther såådant alt klarligha bevijsas, huilken scrifft
besynnerliga thet nyia testamentit tw och näst gudz hielp få schal
pa värt svenst mål, innan en kort tijdh:, och i Nyia Testa-
mentit återkommer samma löfte: >för thenna saak skul är nw
j förstonne thet Nyia Testamentit här vthsatt på svensko, thet
gambla kan medh gudz hielp väl snarlicha effter komma>x. Häraf
framgår tydligt, att öfversättaren af Nyia Testamentit — han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
