Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN LIFGRENADIERS ANTECKNINGAR 169
och päronträd på samma sätt »som utij Svärgett med pilträd.>
Vägarna voro dessutom >»uti skäligen god ordning altid grusade med
bystad sten». Rörande byggnaderna anmärker han, att i stället för
att tyskarne bygga husen på längden, söka fransmännen vinna ut-
rymme genom att öka deras bredd. Byggnadsmaterialet föreföll ho-
nom äfven säreget nog, i det att därtill användes en stenart, som
kunde beredas genom såg eller yxa. På kyrkor var i Frankrike
ingen brist, hvarje by hade sin, men katolikerna kunde han ej rätt
fördraga. Han finner deras gudstjänst uppfylld med xstolligas cere-
monier och hos folket nog mycken obarmhärtighet.
Vetgirig, som Rudberg var, började han äfven att göra små
studier i franska språket, och i slutet af anteckningsboken har han
upprättat en liten ordbok, upptagande namnen på vanligaste lifs-
förnödenheter och klädespersedlar, frågor om väg o. d. I bland äro
dessa anteckningar målande nog. Då han t. ex. öfversätter där med
Pur vo (pour vous), tycker man sig se bevakningen utdela den spar-
samma provianten.
Ifrån maj 1808 och till den 1. december 1809 är en lucka.
Enligt den dagbok, lifgrenadieren Sven Pil vid samma regemente
(Vikbolands kompani) 1837 utgaf, vet man, att svenska fångar an-
vändes vid arbetet på Napolconskanalen, och måhända har äfven
Rudberg däruti deltagit. När han på nytt fattar pennan, är det
för att anteckna hemfärden.
Som bekant hade svenska regeringen efter konung Gustaf IV
Adolfs fall trädt i förbindelse med Napoleon. Frampå sommaren
blef i Stockholm tal om utväxling af fångar. Om denna fråga fin-
nes åtskilliga upplysningar i v. Engeströmska brefsamlingen i Kongl.
Biblioteket.
General Tibell, som af vissa personliga skäl önskade få afresa
till Frankrike, under hvars fanor han med sådan ära kämpat,
hade hoppats att få afga dit med underrättelsen om Kar! XII:s
uppstigande på tronen. Detta hopp gick emellertid ej i fullbordan.
Da hav nu i september 1809 fick veta, att fråga uppstått om ut-
växling af fångar, begärde han ifrigt hos kanslipresidenten v. Enge-
ström att få uppdraget att styra härmed, sa mycket mera som
denna fonction där aldrig bestyres genom ambassaderne utan genom
serskilte dertill Commenderade militärerz, och han erbjöd sig att
afstå ej blott från reseersättning utan äfven från traktamente, blott
ban fick fara. Hans önskan blef bifallen, och den 24. oktober an-
lände han till Paris. Följande dag begärde han företräde hos krigs-
ministern för att framställa frågan om fångarne, och sedan krigs-
ministern inhämtat kejsarens vilja, kunde "Tibell redan d. 28. ok-
tober under hand meddela von Engeström, att kejsaren beslutat, »det
alla svenska krigsfångar få imediatement atergå till Sverige». Det
dröjde dock någon tid, innan ärendet hunnit att i laga ordning från
respektive byråar expedieras, men Tibell var med tanke på vinterns
annalkande, som försvårade marschen, outtröttlig att påskynda saken.
Den 20. november kunde han emellertid meddela, att >Nu äro alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
